- Project Runeberg -  Rebellerna : en krönika om de stora folkrörelserna / IV. Den röda himmelen /
196

(1949) [MARC] Author: Fredrik Ström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 6. Och båda tillskrevo sig segern - 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Pantlånare Bergman, som släckte törsten med en
halva öl, vart arg:

— Sjung i kyrkan om söndagarna, för fan. Här
behövs inga psalmer.

Danton greps av en helig vrede. Han gick fram till
pantlånaren, ställde sig bredbent framför hans bord.

— Herr ockrare! Ni är säkert en god kristen, en
utmärkt patriot och en ärans man. Ni är en förstklassig
samhällsvän och medborgare. Att ni besöker denna
sylta är under er värdighet. Vi här är alldeles för
simpelt sällskap för er. Där är dörren. Ut!

Pantlånaren spände sina rödsprängda ögon i
bagarn, strök ölskummet ur det toviga skägget med avan
av högra handen, tog med den vänstra upp några mynt
ur fickan och lade på bordet. Med de röda ögonen
alltjämt stirrande på bagarn, reste han sig, ryckte åt sig
hatten. Sedan lomade han bort som en kuschad hund
mot dörren, öppnade den och försvann ut på gatan.

— Herr Danton jagar bort mina kunder, klagade
kaféfrun.

— Det var bara en lus jag knäppte bort. I morgon
ska jag komma hit med en hederlig kund i stället.
Frun ska inte tro, att jag vill göra henne för ett qres
skada. Nej, min själ.

Den knarrande dörren öppnades i detta ögonblick,
och en flock stormfåglar flög in. De kommo från
partikongressen, där Hövdingen just slutat sitt stora
tal, som varit nära att dräpa oppositionen. De slogo
sig ned i det inre rummet, som fabriksflickorna nyss
lämnat. De skulle rådgöra om läget, smida nya planer;
de voro inte slagna. Ännu skulle de gamla icke
triumfera. Ännu var icke Polen förlorat, socialdemokratins
själ icke död. De skulle kämpa för denna själ, så länge
de kunde andas.

Åh, de gamla heliga idealen, som svävat framför de
första tappra, som lade grunden till arbetarrörelsen,
skulle icke svikas. Borgerlighetens ande skulle icke
få makt med dem.

Stormfåglarna kommo överens om att sända nya

196

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 11 23:15:57 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rebeller/4/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free