Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 6. Och båda tillskrevo sig segern - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varje bud om en häktad arbetare, varje blick som
träffade honom ur en hungrig proletärs öga, kom hans
hjärta att skälva, att kännas som ett sår i bröstet.
Olga Bolgar, hans hustru i ett fritt äktenskap, var en
mörkhyllt skönhet, med stort rikt hår, som föll
ohämmat ned över skuldrorna. Hon läste mycket. Därför
att hon läste mycket och skrev dikter, trodde många,
att hon var studentska. Men hon var textilarbeterska.
Hon höll lidelsefullt och troget fast vid Isak Ferdon,
även sedan han blivit nervsjuk, ja mera nu än förr.
Han orkade icke mera skänka henne den kärlekens
njutning, som Brinke prisade som livets högsta lycka,
men hon älskade honom lika högt. De brukade hålla
varandra i händerna, som barn och gamla makar göra,
och de satte sig alltid så att de kunde nå varandra med
händerna.
Bagar Danton läste, högt och ljudligt:
— Men för att välståndet skall bliva verklighet,
måste detta ofattbara kapital — städer, hus, åkrar,
fabriker, verkstäder, samfärdsmedel och skolor —
upphöra att vara utsugares privata egendom, som
skötes och förvaltas efter deras vilja. Det måste bliva så,
att detta rika produktionsredskap, som med möda är
uppbyggt, förfärdigat och uppfunnet av våra fäder,
bliver gemensamhetsegendom, för att alla skola kunna
få den största fördel därav. Expropriationen måste
tillgripas. Välstånd för alla är målet, expropriationen
medlet.
Någon enstaka gång kom någon av gästerna fram
och bad att få köpa en broschyr eller få inskriva sig
i deras samfund. Men mest skällde folk på bagarn.
Danton slog igen sin bibel.
Michsana reste sig och sjöng, medan han låtsades
spela mandolin:
Min sång, den är en sång om nöd och oförrätter,,
om hårda gisselslag och seklers tyranni.
I blod jag diktat den i smärtans långa nätter,
och sjunger den i sorg, i hat och raseri.
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
