Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 7. Jungfruburen och femtifemman - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tikanen och alla stormfåglar med tobak, den han med
stor omsorg utvalde efter en vars individuella smak.
Medan han själv reste kring i landsorten och
uppviglade folket mot överheten, skötte hans fru butiken och
tobaken. Han hade varit hemma sedan kongressen, i
väntan på en ny agitationsresa.
Ålström intog en förnäm ställning i soffan, en
auktoritativ ordförandes självmedvetna hållning.
Åttiotalets möbler, oljetryck, gardiner och förhängen —
nedrökta och urblekta — gåvo Femtifemman en prägel
av förgången tid och svunnen elegans. Det var förenat
med en särskild tjusning att sitta här invid det
pulserande livet på Drottninggatan, att höra kuskarnas rop,
bilarnas tjut ooch springpojkarnas visselmelodier, att
se den ständiga strömmen av gående och åkande.
Människofloden hade intet slut, den vällde av och an,
den tätnade ibland, avtog ibland, ett slags ebb och
flod, men den stannade aldrig. Rikedom och
fattigdom, glädje och sorg, övermod och ödmjukhet, hopp
och fruktan, hälsa och sjukdom, människans alla
årstider och öden flöto här förbi i en aldrig sinande ström.
Ålström, den sarkastiske skräddaren, gjorde en gest,
som om han varit en Krösus och hållit ett konungsligt
gästabud. Mitt emot honom satt den lille visdiktaren
Behs, som alltid lade en matsked senap på biffen och
skulle ha teet svart, starkt som porsöl och malört. Vid
sin sida hade han Carleman, polyhistorn, som strålade
upp som en lycklig brudgum, när han njöt en bastant
biff med engelsk sås och helan till. Vidare
bagargene-ralen Sjöstedt, lik en förnämligare cirkusdirektör eller
menageriägare, buskiga svarta mustascher, stora vita
betar, klockkedja med berlocker, vit väst, redingot,
en smattrande stämma. Så var det författaren Bruse,
som skrivit romaner, översatt franska filosofer och
förkunnade en estetisk och etisk revolution, en
besynnerlig människa, gåtfull, ett stycke vivör, epikuré,
viskande fram sina spirituella infall. För tre år sedan
hade Bruse varit ett av stormfåglarnas ombud på
partikongressen. De unga hade kämpat i flera dagar för
republikkravets upptagande på programmet. Med
någ
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
