Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 7. Jungfruburen och femtifemman - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— det blev också inbördes fejder: Palm slogs mot
Hövdingen, som blev grå och denne mot Daniel, som
var för röd, och Sterky mot Palmen, som blev
gredelin och alla mot Brinke, som vart eldröd med
svavelgula flammor. Men själve Brinke blev grå inför bagar
Danton, som blossade som en hel komet. Och nu slåss
Högland mot Hövdingen och Per Algot mot Högland,
Kata mot Lukas och Lukas mot Spaken. Äh, det var
aldrig annat än strider om läran. Gycklade Carleman.
— Ledarna ligger alltid i luven på varandra,
menade bagar Sjöstedt. Jag säger som Brinke: ned med
ledarna. Men, tar vi bort en ledare, kommer genast en
annan i stället och den andra är kanske sämre. Därför,
gud tröste oss, om inte folket sagt som så: låt ledarna
slåss, om det roar dem, låt dem riva håret av varandra,
det växer väl igen, men vi ge dem fan. Vi bygger sakta
men säkert upp vår rörelse, lägger sten till sten och
mur till mur, och ledarna får slåss bäst de gitta. De
kommer dock ingen vart utan oss. Det är vi som styra
och regera i alla fall och bli de för djäkliga, så få vi
väl ta dem i nackskinnet och doppa dem i Mälarn ett
slag, så dom lugnar sig.
De andra skrattade. Ja, bagarn med de svarta
mustascherna och den höga cylindern hade kanske rätt.
Så började man tala litteratur. Ty dessa rebeller
och stormfåglar voro ju skalder nästan hela bunten.
Antingen de nu skrevo prologer på högtidliga
alexan-driner till rörelsens jubileer som Carleman, nidvisor
och solpsalmer som Nerberg, hatsånger som Leon,
gallersånger som Pansar, kosmiska fantasier som
Bår-daryd, bordsvisor som Behs, revolutionära hymner
som Lagerberg eller religiöst färgade frihetssånger
som Spaken. Ja, även Högland publicerade då och då
en dikt i Heines anda i Stormfågeln, och Klas Brand
strängade även en lyra till frihetens och folkets lov.
Åh, det fanns mer än nog av lyrik i stormfåglarnas
värld! Nästan något för mycket. De praktiska
för-eningsgubbarna senterade inte riktigt all den där
poesin. Men ungdomen älskade den. Ack, det var en
romantisk och poetisk ungdom på den tiden.
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
