Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Hovrättsrådets dilemma - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andra kapitlet
HOVRÄTTSRÅDETS DILEMMA
1
Johan Bergulf var hovrättsråd med goda utsikter
att inom kort bli justitieråd och med tiden kanske
president i någon av hovrätterna. Han var fyrtiosex
år gammal och stod således i sina bästa år. Han
tillhörde en gammal förnäm ämbetsmannasläkt. I tre
hundra år hade släktens manliga medlemmar, son
efter far, varit präster, officerare eller höga jurister.
I de tre sista generationerna kammarrättsråd,
hovrättsråd och krigsråd. Bergulfarna hade varit strängt
konservativa, så långt man kunde minnas tillbaka,
men tillika kända för sin stora rättrådighet. Johan
Bergulf var liksom fadern och farfadern starkt
traditionsbunden, konservativ till samhällsuppfattning
och sedvänjor, men i religiösa ting relativt frisinnad.
Han såg i monarkin den enda säkra styrelseformen;
republiken var för honom allenast en demagogisk
agitationsformel. Republikerna voro osäkra och mera
korruptiva än monarkierna, enligt hans mening.
Han hade föga respekt för en del monarkers personer,
han förnekade gudsnådeskapet. Men han trodde icke,
att presidenterna i republikstaterna vore stort bättre
än kungarna. Han höll starkt på konstitutionen av
1809. Hans fader hade varit motståndare till
ståndsrepresentationens avskaffande 1865 och ansett de Geer
vara en revolutionärs vederlike. Men Johan Bergulf
blev med varje år som gick en allt större beundrare
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
