Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Hovrättsrådets dilemma - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av 1865 års reform. Han fann den vara en
konservativ och samhällsbevarande reform. Särskilt fann han
första kammarens likställighet med andra kammaren,
dess på ålder, egendom och jord vilande grund vara
en styrka för hela statslivet. Han var en, man skulle
nästan — om man tänker på hans eljest strama och
lugna väsen — kunna säga lidelsefull anhängare av
ett starkt försvar. Det var en tradition inom släkten
att hålla på ett starkt försvar. Därför hade också hans
far varit en sådan avgjord fiende till gamla
lantmannapartiet; han gillade icke böndernas njugghet mot
försvaret. I sociala frågor höll hovrättsrådet före, att
samhället vilade på två klasser: den högre klassen,
som ägde bildningen och erfarenheten och som i
generationer styrt landet och ensam kände till
förvaltningen, rättskipningen, den högre undervisningen, de
högre statliga och kommunala funktionerna; samt
medelklassen, till vilken han räknade de större
bönderna och städernas borgerskap. Denna klass ägde väl
icke bildning och statlig erfarenhet, men den besatt,
förutom egendom och praktisk blick, ett sunt förnuft,
måttfullhet och samhällsbevarande traditioner samt
utgjorde framför allt den stora reserven, ur vilken
den högre klassen förnyades. Där fanns friskt blod,
robust styrka och den aptit på livet, som saknades hos
vissa, kanske en smula degenererade familjer inom
de högre kretsarna.
Johan Bergulf kunde emellertid icke helt förlika
sig med den nya företagarklassen. Han förstod
industrins nödvändighet och såg med glädje handelns
och sjöfartens utbredning. Men han kunde icke gilla
den dubbelmoral, som han i flera fall trott sig finna
hos denna i viss mån amerikaniserade grupp. Han
hade av målen i hovrätten ej sällan funnit, att en del
industriherrar använde mindre lojala metoder i den
inbördes konkurrensen, att vissa köpmän kunde
förfara bedrägligt, ej minst när det gällde att lura staten
på skatter och tullar, att en del redare struntade i lag
och förordning och läto sina besättningar segla ut med
fartyg, som verkligen gjorde skäl för namnet
likkis
241
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
