Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Hovrättsrådets dilemma - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
legården. Hon hade ett hett blod, färdigt att koka över.
Som pur ung flicka hade hon älskat att leka med
pojkar, att slåss med pojkar, hade föraktat »jänterna»,
som varken kunde brottas eller boxas och som skreko
då de skulle bada. Nu efter pensionsåren i Paris var
hon ju stora damen och måste uppträda som en dam,
men hon var aldrig så glad som när hon fick kasta av
sig »trasorna» och i gymnastik dräkt brottas och boxas
med brodern Karl-Oskar. Hur mycket stryk hon än
fick, ville hon aldrig ge sig. Och även när näsan sprang
i blod, gnydde hon inte. Hon kunde få tårar i ögonen,
men aldrig kom ett klagoljud över läpparna.
Hovrättsrådet bebodde en stor våning om elva rum
på Karlavägen, möblerad med artistisk smak av
Eleonora Bergulf. Hovrättsrådinnan presenterade sig
alltid med orden »född Gordon». Matsalen var hållen i
renässansstil, salongen i empire, hallen i barock,
herrrummet i modern stil. Hovrättsrådinnans rum var
helt i gustaviansk stil, gamla utsökta möbler, gamla
förnäma porträtt. Biblioteket var praktfullt, ett av de
dyrbaraste privatbiblioteken i riket.
Några ekonomiska bekymmer hade den Bergulfska
familjen aldrig haft. Både hovrättsrådet och hans
maka hade ärvt ansenliga förmögenheter, som klokt och
försiktigt förvaltats. Hovrättsrådet spekulerade aldrig.
Några av hans vänner hade tillrått honom att placera
sina pengar i börspapper, varigenom han på några år
skulle kunna mångdubbla sitt kapital, men han
avböjde. Han lade sina pengar i fastighetsinteckningar,
obligationer och järnvägsaktier. De gåvo i genomsnitt
sju procent. Flyttade han över pengarna i
spekula-tionspapper, så skulle han kunna få tjugu och trettio,
men huru länge? Kanske skulle han också göra stora
förluster? Dessutom ansåg han det icke anstå en
domare att spekulera. Hans kamrater skrattade åt
honom: varför skulle man icke spekulera? Det gagnade
industrin. Spekulationen var ju en laglig företeelse,
man skulle till och med kunna säga en patriotisk
plikt. Att förtjäna pengar var ingen synd, ingen skam.
Nej, det förstås, men han ville inte. Det hade varit en
247
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
