Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Hovrättsrådets dilemma - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Agnes, den äldre av systrarna, tjugu år, blond, stora
kloka ögon, kanske väl blek, med ett intressant
ansikte, ett ansikte som talade om tidig utveckling,
intelligens, djärvhet, egen vilja. I regel äro kvinnor, som
se intelligenta och viljebetonade ut, icke sköna i detta
ords vulgära innebörd. Agnes Bergulf räknades icke
heller till de vackra flickorna. Hon hörde icke de unga
herrarna, när hon mötte dem, efteråt säga »en stilig
donna», så som fallet var med systern, men hon hörde
ofta de manliga eleverna på konsthögskolan, där hon
studerade måleri, viska »fan så intelligent hon ser ut».
Detta var henne till en början en tröst. Men efter en
tid blev hon förskräckt blott hon hörde de där orden
och skulle gett hela sitt liv för ett »satans vacker
flicka». Hon fick till slut för sig, att hon var ful. Hon grät
sig ibland till sömns över, att hon var en misslyckad
kvinna, som aldrig en ung man skulle fråga stort
efter. Hon läste mycket. Helst ryska romaner. Tolstoj
hade hon läst om och om igen. Anna Karenina var
hennes mest dyrkade gestalt. Hon var mycket
självständig, ganska upprorisk. Hon hade hemliga sympatier
för radikalismen, särskilt för Ellen Key. Hon låg
ständigt i dispyter med sin bror.
En flicka av helt annan typ var Karola, den yngre
systern. Sjutton år gammal var hon ännu icke stort
mer än ett barn. Men hon var ett vackert barn. »En
förtjusande flicka» som notarierna uttryckte sig. »Ett
förbannat sött sviskon» som skolpojkarna i
Östermalms läroverk sade, när de mötte henne på
Karla-vägen, där hovrättsrådet bodde strax invid Karlaplan.
Hon var lika mörk som systern var blond. Hon hade
korkskruvslockar, som ringlade sig som ormar kring
hals och skuldror. »Min Medusa» kallade henne också
hovrättsrådet. De svarta ögonen hade en trånsjuk
mildhet. Det var som om de längtade att få locka till
sig andra ögon, att gömma sig bakom ögonlock som
kysstes. Systerns stora blå ögon spanade ut i ett
fjärran land, drömde om overkliga ting, återspeglade inre
syner. Karolas svarta ögon lekte med annat. Med de
mötande gossarna, med de sjungande fåglarna i
Hum
246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
