Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Hovrättsrådets dilemma - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stackare, låtsades hon icke höra. Då kunde Inga
snärta till:
— Törs du inte, Lisa! Är du feg, säg?
Det märkvärdiga var, att ingen kunde bli riktigt
ond på henne. Hon avväpnade genom sin öppenhet
och uppsluppenhet. Hon kunde, när hon var på
riktigt gott humör, ta flickorna i famn den ena efter den
andra, verkmästare och tillskärare också, dansa om
med dem.
Hon hade plockat in i klubben en hel del flickor
från verkstaden. Åtskilliga beundrare också. En av de
unga verkmästarna hade hon skrivit in i klubben;
eljest ville hon inte låta honom bjuda sig på teatern.
En av kontoristerna på huvudkontoret var alldeles
yr i mössan av förälskelse. Inga ville inte se åt honom,
förr än han visade henne sitt medlemskort i Revolt.
Tre fyra biträden på bok- och skolavdelningarna hade
redan skrivit in sig i klubbarna innan de började
uppvakta den vackra och ystra sömmerskan, om vilken
det talades så mycket inom hela etablissemanget. Ty
de visste, att eljest skulle de icke alls ha några
utsikter att ens få en blick av den besynnerliga flickan.
Inga höll sina många beundrare på lagom avstånd.
Hon ransonerade ut sina nådiga blickar i små
portioner; tämligen lika till alla, som hade de små röda
korten. Men hon var icke okänslig för den manliga
hyllningen. Hon njöt av segerns vällust och stolthet.
Hon yvdes över de beundrande blickar hon mötte. Men
hon tog det hela som en lek. Ingen kunde fånga
hennes hjärta. Hon gick i en gåtfull väntan, att något
skulle ske, att någon skulle komma. Ibland längtade
hon efter denne erövrare så intensivt, att hon började
gråta. Ibland var hon glad över, att han ännu icke
kommit, att hon ännu hade detta äventyr kvar, det
största i livet.
Hon hade ofta känt en svidande längtan efter Ivar
Björn, den där gossen från Bergslagen, som hon råkat
på kongressen. Men så hade hon rannsakat sitt hjärta.
Nej, den käre pojken! Hon höll visst av honom. Men
någon erövrare var han icke. Han hade skrivit brev
256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
