Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Hovrättsrådets dilemma - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men på kungliga slottet, bli prinsarnas och
prinsessornas kamrater och ange tonen i den högre societeten.
På den robusta och cyniske kapten Ringborgs fråga:
— Var fan i helvete tänker bror då göra av de
adliga gässen? Alla kunna icke bli stiftsjungfrur, även
om de ha mödomen i behåll!
Svarade den gode Moses, viftande med händerna:
— Ack, de kunna sälja korv åk de kunna sortera
glas på Kompaniet åk de kunna bliva dirbara
mätres-ser, ack, de hava många reträttplatser.
Nu hade Kompaniet sänt Inga Klein till
hovrätts-rådinnan Bergulf för de där toaletterna till balen. Inga
var en av Kompaniets skickligaste och mest eftersökta
sömmerskor. Cheferna kallade henne icke längre
sömmerska, då de talade med de rika borgarfruarna, utan
artist. Men när hon begärde löneförhöjning hette det,
att man inte hade råd att betala en sömmerska mer
än ett hundra femtio kronor i månaden.
Det var hennes smak och konstnärliga instinkt, som
skjutit henne fram före andra.
Hon drog sig inte för att agitera på arbetsplatsen.
Hon hade ett par gånger fått tillsägelse att icke göra
så. Hon hade ena gången skalkaktigt hymlat och lovat
att inte göra så mer; nästa gång hade hon blivit arg
och frankt förklarat, att hon på rasterna talade med
vem hon ville och om vad hon ville, när hon i alla fall
skötte sitt arbete. Hon var karsk, glad, full av upptåg
och skälmskhet. För hennes charm och glättiga sätt
förlät man henne de socialistiska talesätten. Man tog
dem inte så högtidligt. Den där konstigheten skulle
snart gå över.
Men den gick inte över. Hon blev allt djärvare i att
agitera. Det kunde hända, att hon vid lunchrasten
drog upp Kraten eller Stormfågeln ur väskan och
bredde ut den mitt för näsan på cheferna. Ibland ropade
hon till sig en kamrat.
— Kom hit skall du få läsa något bussigt. Här får
utsugarna på huden, ska du se!
Var det en modig flicka, så kom hon; var det en
255
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
