Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Hovrättsrådets dilemma - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kokerska men ilsken och högfärdig. Slutligen
städerskan Mimmi, en tjuguårig flicka från landet.
Hovrättsrådinnan hade kommit ut i köket och bett
Lotta sätta in kaffe till Inga. Egentligen hörde det
icke Lotta till att servera. Det var Mimmis åliggande.
Men Mimmi var i ett ärende för hovrättsrådinnan hos
Lindmark, skofabrikören. Lotta grumsade och
knorrade, hon hade annat att göra än passa upp en
sömmerska. Hon fnös av förakt, då hon nämnde ordet
sömmerska. Äh, tyckte hovrättsrådinnan, en
sömmerska var väl också en människa. Nej, absolut inte,
morrade köksan. En sömmerska är en slyna, men en
kök-sa är en ärbar person.
— Jag känner flera sömmerskor som gift sig på
stockholmsvis med skräddare och skomakare. Sånt
gör inte en ordentlig köksa. Ska dom gifta sig, ska
dom ha en byggmästare eller en
skorstensfejaremäs-tare. Hon höll på att snubbla över den gentila titeln.
— Ser man på! Lotta har inte små pretentioner,
skrattade hovrättsrådinnan.
— Och vigsel ska det va och inte nåt förskott på
bröllopsnatten, inte. Tvi vale, en sömmerska! Fattig
också kan tänka. En köksa har sparbanksbok, men
vad äger en sömmerska?
— Lotta ser på pengarna, ser jag.
— Ja, tacka för det. Pengar regera världen. Nå, för
hovrättsrådinnans skull ska jag ställa in kaffet i alla
fall.
— Ja, tack Lotta! Det var snällt.
Lotta bar alltså in kaffet. Hon såg ut som en
bödel, när hon kom in till Inga. Eller som en bulldogg.
Hon hade verkligen tycke av en bulldogg. Hon satte
brickan på ett bord utan att säga annat ord än ett
bistert, kraxande:
— Kaffe!
Det kunde med den tonen lika väl ha låtit »Se här,
gatslinka» eller »Vet hut, tiggerska!»
Köksan hade emellertid inte på sitt något olustiga
sätt väl bjudit Inga på kaffe, förrän hennes blick
fastnade på en tidning, som låg på en stol vid bordet.
258
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
