Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Hovrättsrådets dilemma - 6 - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig på Lotta, som icke ens hovrättsrådinnan själv
vågade sig på, som varit husets diktator i femton år,
som höll hela kvarteret i schack. Hovrättsrådinnan
kunde inte undertrycka en känsla av lättnad och
skadeglädje i sitt innersta. Hon sände en sträng blick mot
Karola för att tysta hennes uppsluppna skratt,
tillsade Mimmi att återgå till göromålen. Varefter hon gick
ut i köket och förklarade för köksan, att hon skulle
anmäla sömmerskan för avdelningschefen på
Kompaniet. Lotta stod vid spisen, huttrande av
förödmjukelse, berövad sitt självförtroende, sin auktoritet. Hon
hade fallit ihop, såg i ett slag gammal och vissnad
ut, liknade icke längre en bulldogg utan en jagad
gris, som stack in huvudet i en vrå och gömde sig för
ljuset.
7
Efter middagen hölls familjeråd. Hovrättsrådinnan
berättade vad som passerat. Hovrättsrådet Bergulf såg
betänksam och allvarlig ut. Även om Lotta nu var en
grobian, så kunde det dock icke få passera, att en
tillfällig arbetskraft i huset på detta sätt förolämpade en
gammal tjänare i familjen. Det där med Stormfågeln
var misstänkt. Visserligen kan vem som helst av
misstag råka ut för en dålig tidning. Hovrättsrådet hade
själv en dag kommit hem med »Fäderneslandet» i
ytterrocksfickan, den värsta av alla skandaltidningar.
Han skämdes, så han höll på att förlora matlusten en
hel dag. Det blev utrett, att vaktmästaren i hovrätten
råkat stoppa ner sitt liv- och husorgan i chefens
ytter-rocksficka i stället i sin egen. Men detta såg i alla fall
misstänkt ut.
Det var lag i den Bergulfska familjen att aldrig tala
om rabulistiska och rebellistiska tidningar. Agnes
hade fått vältaliga, förebrående blickar av fadern en
gång, då hon nämnt att hon läst Stormfågeln hos en
akademikamrat. Det var också lag att stå på
tjänarnas sida gent emot ovidkommande.
260
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
