Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Hovrättsrådets dilemma - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nade till i hovrättsrådets familj. Man kunde se att livet
icke farit alltför milt fram med den gamla förnäma
gumman.^
Vad hjälpte ett stort namn, när döden tog hennes
söner? Vad båtade pengar, när vanäran stal hennes
nätters ro?
Den gamla nåden bar alltid en svart mantilj över
sina smala skuldror och ett vitt krås om halsen,
sammanhållet av en guldbrosch. Hon saknade icke humor.
Åh, det var väl humorn, som hjälpt henne att utstå
det bistra, isiga livet. Eljest hade hon väl krossats
under de slag ödet låtit hagla över henne. Nu kunde hon
till och med bjäbba emot ödet, halvt skämtsamt lugga
det, ta det i kalufsen. Hon hade icke mycket mer att
förlora. Hon brukade ibland för sig själv muttra:
dumskalle där, inte ska du tro, att du har fått den
gamla gumman alldeles på knä; stark är du, hård är
du, din hedning, men en gumma som fått pröva så
mycket och som du jagat och piskat i sjuttio år, har
fått garvad hud, min gunstig herre!
Hon visste väl icke, när hon gick hemma i sin lilla
våning på Regeringsgatan och pratade för sig själv,
om hon talade till Ödet eller Gud eller Djävulen. Men
även om hon knorrade mot Herren, så gick hon i
Storkyrkan — alltid Storkyrkan — varje söndag och bad
om syndernas förlåtelse. Hon var en smula skeptisk
gentemot prästerna, men hon höll obevekligt fast vid
Guds ord. I detta avseende var hon olik de flesta av
sina ståndslikar, vilka satte prästerna högt, men
föraktade Guds ord.
Den gamla änkenåden tog sålunda till orda.
Skakandet och ryckningarna blevo allt värre, när hon skulle
tala. Hon fick ibland göra pauser på de mest
omotiverade ställen. Den som ville vara elak, kunde därför
ha mycket roligt, när gumman talade. Men hon talade
milt och med en inre värme, som gjorde att ingen
kunde le åt henne.
Änkenåden: Mina vänner, detta är ett svårt
dilemma, som kräver mycken klokhet för att ordnas. Vad
nu angår flickans förseelser, så har ju ingen med
hen
262
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
