Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Duellen på cirkus - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Asiaforskaren slog ut med handen som till en
värjstöt.
— Ni har friheten på edra tungor och standar.
Tomt ord! Ni äro blott verktyg i edra ledares
händer. Ingen armé i världen har en sådan järnhård
disciplin som ert parti. För sammanhållningens skull
måste massan följa sin ledare. Arbetaren sätter
partiet framför fosterlandet.
Här hördes från översta galleriet uppe under taket
ett dundrande nej, som kom talaren att haj a till och
förvånad blicka upp mot taket. Det var ungsocialisten
Johansson, han Korvprinsen. Han vart förbannad över
denna glorifiering av partiet. Han tålde inte partier.
Han föredrog till och med fosterlandet.
Talaren fortsatte:
•—- För min del skulle jag gärna vilja se er alla som
kapitalister ...
Ett spontant, brakande, hjärtligt skratt höll vid
dessa ord på att lyfta taket. Men den mörke talaren
bekom detta skratt intet. Kanske hade han väntat det
eller något ännu värre. Han gick oförfärat på.
— Med tanken på arbetarnas fattigdom och möda
vore man frestad att åt de besuttna odågor, som icke
heller saknas i de högre klasserna och som äro
samhällets parasiter, rekommendera tukthus och
tvångsarbete.
Vid dessa ord ropade gubben Gall »instämmes» med
sin grova bas och nickade helt vänskapligt åt den
stridbare, men sluge doktorn i talarstolen. Gubben
Gall ville ha mer av den sortens tal, glömde bort vem
som talade och vart smått förargad, när mannen på
tribunen började att skildra svenska folkets »9,000
bataljer, sjöslag och belägringar» sedan Vasatidens
början, ehuru vi nu »under den hundraåriga freden
förslöats och förslappats av vällevnad och tröghet».
Men ingen fara! Historien vittnade att »stora
konungar blint kunnat lita på sitt folk och föra det till seger
och stormaktsställning».
—-Nu kastar den jäkeln masken! kvittrade Fikon
270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
