Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Duellen på cirkus - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
Företrädd av två studenter i blågula band, som
togo plats på vardera sidan av talartribunen, där de
sedan förblevo stående som skiltvakter, besteg den
frejdade Asiaforskaren den talarstol, som rebellen
nyss lämnat. Och ögonblickligen lossades de band,
som fastnitat dem, som sutto på den högra sidan. De
rikas nation reste sig, hälsande den mörkhyade,
solbrände, strame ökenvandraren, som vänt hem för att
rädda sitt land ur galningars och demagogers våld.
Men de fattigas nation satt stum, stel, bister. Svarte
Olle knöt näven, Murar-Pelle muttrade »fördömde
trumpetjude», bagar Danton sprutade förakt över
»den mörke fan», som nu stod i den jättelika,
purpur-lysande talarstolen.
Högersidan satte sig igen. Bårdaryd såg upp mot
Asiafararen, beundrade hans mod att ge sig in i
lejonkulan.
Den mörkhyade talaren, icke olik en gascognare, en
fransk musketör, började med att uttrycka sin glädje
över att få tala till en publik från Folkets hus. Han
hade länge längtat efter att få möta arbetarna i öppen
strid med rena vapen och utan försåt.
— I dag skola vi tala utan tolk! I dag skall här
talas ett språk, som icke lämnar rum för något
missförstånd. Jag tackar för att jag fått komma hit, ehuru
ni vet, att jag icke skall dagtinga eller kompromissa.
Jag ser ett bevis på mod och lojalitet i att Stockholms
arbetare icke frukta lyssna till motståndarnas
meningar. Jag tackar er för ridderligheten att öppna portarna
för mig.
Han undanbad sig applåder av sina meningsfränder.
—■ Jag trodde han var en dumskalle, men fan
anamma, han är en filur och diplomat, muttrade Viktor
Gall, Revolts sekreterare, till Vita Olle, där de sutto
högt uppe på galleriet.
—- Har väl lärt något av dom gula småjäklarna där
borta i Tibetanien. Men inte ska han lura oss med
finter och knep, inte, brummade Vita Olle.
269
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
