Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Duellen på cirkus - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sina rättigheter? Det var nyss någon i salen, som
ropade: var fanns ni 1909 under storstrejken, när
Sveriges arbetare stredo sin förtvivlade nöd värnsstrid?
Herr doktor, ni blev svaret skyldig.
Höglands stämma hade en djup, metallisk klang.
Han såg klen, nästan sjuk ut, som hade han kommit
från sjuklägret som en gång Döbeln; hans stämmas
obevekliga stålklang talade om en vilja över vanliga
mått. Han hade känt äckel över de sentimentala
fraserna i doktorns slutord och med förargelse sett dem
dupera en och annan av arbetarna. Han kände en
brinnande lust att stöta kniven ända in i hjärtat på dessa
lismande ord.
— Här talas vackra ord i afton. När jag hörde dem,
tänkte jag, att försvarslyriken är nog så vacker, men
den är i alla fall en lögn, en politisk lögn. Varför
arbetarklassen måste bekämpa militarismen är icke blott
av humanitära skäl. Visserligen akta vi människolivet
bättre och högre än så, att det skall offras som
kanonföda, och vi avsky krig som förråande och
demoraliserande, men vi erkänna att det finnes mål och
strävanden, som äro högre värda än ett fattigt liv.
Socialismen vill visserligen på fredlig väg söka bli
genomförd. Men vem vet! Bismarck yttrade en gång om
socialdemokratin, att denna kan man varken resonera
ihjäl, ej heller reformera ihjäl, blott skjuta ihjäl. Jag
tror, att man med större sannolikhet kan tillämpa den
satsen på kapitalismen. Det är möjligt, den frågan står
öppen, att den dag kan komma, då kapitalismen icke
kan avskaffas annat än med blod och järn, och den
dagen hjälpa inga humanitära fraser. Vi bekämpa
ytterst militarismen, principiellt och oförsonligt, emedan
det kapitalistiska systemet vilar på bajonetterna.
Militärfrågan är en klassfråga. Militären utgör
»herresjälarnas» verktyg gentemot trålarna, när dessa resa sig
för att bli fria.
Där stod denne bleke man, ännu nästan en yngling,
och det var dödstyst i Cirkus. Allas ögon hängde vid
honom, och stormfåglarna darrade av lycka.
— Nu är Zeta förbannad, sa Vita Olle och log.
281
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
