Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Duellen på cirkus - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, nu tar fan bofinken, nu kan Asiaten resa till
Tibet igen, svarade Anna Klang.
Bårdaryd satt som vanligt och filosoferade. Alla de
andra hade talat, sagt många sanna ord, radat upp
siffror och bevis, citerat tänkare och skalder, hotat
eller lockat eller vädjat, tiggt eller gett allmosor,
förbannat eller välsignat, skördat bifall eller protester,
men ingen hade som Högland gett massorna intryck
av vilja till kamp, till makt, till seger, av en brinnande
lust till handling, av att ha ett fast mål, en klar väg,
en oövervinnelig åtrå att föra massorna till krönet.
Alla hade de skördat bifall. Men ingen hade segrat.
Högland skulle göra det. Stig Bårdaryd trodde det.
Högland fortsatte:
— Vad är det som arbetarklassen skall försvara
genom detta militärväsende? Ni begär, att den skall
försvara er egendom, er frihet, er kultur. Det är icke
er egendom en gång, ty den är såld eller pantsatt till
stor del till utlänningar. Er kung har ni fått från
Frankrike och de andra kungliga, de som skola vara
nationens blomma, hämta ni från England, Tyskland,
från Ryssland till och med, om det gäller —
arvfienden, som ni kalla det. Er kultur är tysk, fransk,
engelsk, men minst av allt svensk. Våra egna
kulturrepresentanter, John Ericson, Strindberg, Ola
Hansson, Vilhelm Ekelund måste rymma fältet.
Man såg på arbetarnas tindrande ögon och
vällustigt leende munnar, hur de njöto av denna svidande,
bittersalta behandling av klassfienden.
—- Nu får han vad han tål. I dag är Högland bra,
morrade Gubben Gall och lade in en mullbänk. Om
han bara kunde hålla hop med Hövdingen, så bra det
skulle gå för partiet, tilläde han med en suck. Det
klarar sig nog, gosse, med den saken, tyckte Simson,
vi ha bruk för båda. Ä vad partiet anbelangar, så står
det på hälleberget och intet kan krossa det. Vet du, va
målarn sa i går? Jo, partiet är lika odödligt som
kristna läran, sa han. För se det är på tron det kommer an,
sa han. Kanske det, sa den andre.
Den bleke krigaren i talarstolen — som en krigare,
282
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
