Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. Äventyrens land - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fly, utklädd till bondgumma. Hon var vacker, mycket
vacker på sitt sätt: japanskt ansikte, skvallrande om
tartariskt blod, heta, starkt sensuella ögon, mörkt rött
hår, knutet som en indisk hjälm. Hon kunde hantera
fiol och drog sig fram genom att spela i en liten
djur-gårdsorkester.
Hade dessa tillkommit, så hade återigen andra
lämnat kolonin. Alagonev hade i partiets uppdrag rest till
London. Hans fästmö Ivana Gorev hade som hemlig
kurir med viktiga papper insydda i skorna farit till
Ryssland på falskt pass, utfärdat för guvernanten
Katarina Lastrovv. Grandievski hade rest till Genève
för att biträda vid vissa kemiska experiment, som den
ryska anarkistiska gruppen där förehade. Schlapnijev
var i Paris för att återknyta en sönderbruten
etapplinje: en provokatör och polisspion hade förrått hans
mödosamt uppgjorda väg för upprorslitteraturens
insmugglande i Polen. Detta förräderi hade kostat
sjutton kamrater i Polen och Ryssland friheten och skulle
snart åsamka dem Sibirien. Men det egendomliga var,
att dessa och andra motgångar icke slogo ned
konspiratörernas mod eller tillförsikt. Att några måste
offra sig, att somliga måste dö för den stora saken,
ja, detta var oundvikligt. Så hade det alltid varit. Detta
öde: fängelse, Sibirien, landsflykt, döden
överskuggade varje rysk rebell. Alla stora genombrott i historien,
alla frihetståg, alla revolutioner, alla reformationer,
alla nya idéer hade skördat otaliga offer. Utan dem
skulle framsteget icke ha segrat. Spartacus dog,
slavarna segrade till sist. Kristus dog, kristendomen
segrade. Huss dog, reformationen segrade. Danton,
Ro-bespierre, Marat dogo, revolutionen segrade. Så hade
det alltid varit. Att lida och dö för den stora saken var
varje socialistisk frihetskämpes ära. Den som en gång
valt rebellens väg visste, att fängelset kunde bli hans
hem, döden hans vän. Somliga togo sin mission med
ett högtidligt allvar, andra med en gossaktig, en
ungdomligt överdriven glättighet, så som lindansaren i
cirkuskupolen sina konststycken. Somliga brydde sig
icke om dagens omsorger, om livets allehanda. De lev-
288
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
