Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. Äventyrens land - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Agnes, häftigt uppbrusande mot fadern, upprörd:
Hon ljuger icke, far!
Inga Klein hade kämpat tappert. Hon visste icke om,
att man lagt ut en fälla för henne. Hon hade inte gjort
annat än vad varje människa, enligt hennes mening,
borde göra: hävda sin uppfattning. Det var inte hon,
som börjat diskussionen. Men hon hade inte tyckt
illa om den. Hon hade varit en smula återhållsam i
början men blivit varm. Hon hade talat uppriktigt och
av fullaste hjärta. Allt vad hon själv sett av livet och
hört i klubbarna och på arbetarmötena hade hon
dragit fram, icke sparat på krutet men icke heller
utmanat. Hon hade känt sig eldad av sin tro, livad av sin
mission att få slåss för sin röda sak. Varför plötsligt
detta häftiga utbrott. Denna utvisning ur huset?
Det blev för stark påfrestning för nerverna. Hon
kunde icke hålla tillbaka tårarna. Men det var blott
ett ögonblicks svaghet. Hon hade snart återvunnit
fattningen, reste sig och tackade.
Hovrättsrådet gick utan ett ord vidare in i
biblioteket, mörk och förargad. Fru Bergulf såg på
sömmerskan med tydlig ovilja. Hon hade föredragit ett annat
sätt att bli kvitt den obehagliga människan. Men hur
som helst — det var skett. Den gordiska knuten var
avhuggen. Gamla generalskans råd att förfara med
rättvisa, klokhet och lämpor hade ju flickan själv
omintetgjort. Hon hade ju varit ytterst obelevad och
obildad. Hitta på sådana historier och föra ett sådant
språk, som hon hade gjort. I ett bildat hem. Ja, där
såg man, vart den socialistiska agitationen ledde. Den
borde alldeles förbjudas. Regeringar och domstolar
hade varit alldeles för toleranta. Nå, gud ske lov, de
skulle icke ha mer obehag av henne här i huset. Vad
som mest bekymrade henne var Agnes’ uppträdande.
Hur hade hon kunnat taga sömmerskans parti emot
sin egen far! Hovrättsrådinnan anklagade de
upproriska författarna, vilkas böcker förvilla ungdomen.
Sömmerskans påstående, att de svenska domarna
voro fala för pengar, var en skymf mot fadern.
Visserligen hade hovrättsrådet då och då med harm i rösten
295
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
