Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. Äventyrens land - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hemma visste de icke om, var hon var. Man trodde,
att hon var hos sina artistvänner från akademien. Hon
led av att icke våga säga sina föräldrar rent ut, hur
det var. Att hon blivit socialist och revolutionär. En
dag skulle hon ju i alla fall fram med sanningen. Men
å andra sidan ville hon skona sin far, som hon
älskade. Han skulle bli ytterst upprörd, det visste hon.
Inom den Bergulfska familjen tilltog de politiska
och sociala debatterna. Agnes förfäktade allt djärvare
sina nya idéer. Ibland togo fadern och modern denna
radikalism mera på skämt, ibland vart man allvarligt
orolig. Hovrättsrådet föreslog dottern att resa till Paris
eller Rom för att där fortsätta sina konststudier, men
Agnes vägrade. Hovrättsrådinnan fann en viss tröst,
då hon hörde att överste Peitings son, som studerade
juridik i Uppsala, blivit medlem av Laboremus, en
socialistisk studentförening, och att professor Mengels
dotter Aurora i Lund slutit sig till den rabulistiska
studentföreningen D. Y. G. Det var väl en
modesjukdom bland den bildade ungdomen att snobba med
radikala åsikter. Den där sjukan skulle nog gå över.
Amiral Hedenhjelm hade sagt henne, att den röda
fernissan går bort efter ett par år och lämnar rum för en
högst pålitlig högerfärg. Så man skulle inte ta saken
så seriöst.
Inga Klein hade en kväll tagit Agnes Bergulf med
till en liten tefest, som ryssarna höllo i Folkets hus
C-sal för sina svenska vänner. En samovar på ett stort
bord, vanliga brödskivor utan smör, socker och
cigarretter. Ingenting vidare. De voro så fördömt fattiga.
Men vänta! Det skulle väl komma andra tider. Äh,
snart skulle revolutionen komma där hemma. Alla
skulle återvända hem, segersälla. Då skulle de bjuda
sina vänner till sig, fira revolutionens seger i tsarens
vinterpalats, i Kremls tronsalar.
Ryssarna sjöngo sina vemodiga sånger, berättade
historier från Sibirien, läste upp dikter och noveller
av Gorki och Andrejev, dansade besynnerliga ryska
danser. Nikolaj Gonzalov dansade hetast och vildast
av dem alla, och om hans fula ansikte liknade en
298
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
