- Project Runeberg -  Rebellerna : en krönika om de stora folkrörelserna / IV. Den röda himmelen /
299

(1949) [MARC] Author: Fredrik Ström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. Äventyrens land - 4 - 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

björnfysionomi så liknade hans ögon himmelens
stjärnor.

När de gingo från festen, följde han först Agnes
och sedan Inga till deras port. Han hade en sådan lust
att vara i sällskap med flickor. Han påstod, att de
lärde honom tala svenska mycket bättre än manliga
klubbister.

Hur det gick till, visste inte Agnes. Efter ett
klubbmöte hade han följt henne på hemväg. De hade gått
Strandvägen för att njuta anblicken av skeppen och
mastskogarna längs kajen. Vid Djurgårdsbron, då de
skulle svängt av in på Narvavägen, hade han
föreslagit henne, att de skulle gå till Djurgården. Vid
Frie-sens park, alldeles vid den välvda häggen över
ingången till Valdemarsudde, hade han mitt i en mening
stannat, pekat på den stora runda månen, som lik en
gul kinesisk lykta hängde i trädkronan, sagt:

— Nu gå alla gossar i Ukraina till sina flickor.

Så tog han henne om nacken och kysste henne. Hon
hade först tänkt slå honom, sedan springa sin väg.
Men hon kunde inte röra sig, hon var som bunden
till händer och fötter, endast hjärtat bultade och
hände. Hon lät honom kyssa. Hon kände en inre lycka,
än ångest, än glädje. En häftig lustkänsla. Men
plötsligen fick hon krafter att springa därifrån. Hon
ropade och skrattade. Han kallade. Men hon stack sig in
i snåren och gömde sig.

Det dröjde icke två veckor, så var hon åter på
Djurgården med Nikolaj Gonzalov. Han kysste henne igen
vid den väldiga häggen på Valdemarsudde. Utan att
tänka därpå förde hon honom just till den platsen
och stannade just vid den häggen. Hon stod stilla,
tyst, men hennes hjärta ropade till honom att kyssa
henne. Och han kysste henne. Och hon sprang icke
därifrån.

5

Det hade också inträffat en annan händelse i den
revolutionära främlingskolonin. Anna Miranova hade

299

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Oct 30 00:31:05 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rebeller/4/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free