Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. Äventyrens land - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förlovat sig med Peter Kranov. Peter dyrkade den
tämligen kalla, men sensuella och vackra flickan. Hon
hade en oinskränkt makt över honom, och hon
brukade den. Hon kunde mitt under hans arbete
telefonera efter honom. Hon måste få råka honom. Och
han kom. Han förlorade två arbetsplatser på det
sättet. Sedan Simon Ulvetsky kommit till Stockholm
hade Peter Kranov gripits av en vild svartsjuka. Simon
började uppvakta hans fästmö, och han märkte, att
hon lät sig kurtisera. Han förebrådde henne. Hon
skrattade och svarade, att det finns kvinnor, som
behöva två män för att tillfredsställas. Nå, det sa hon nu
bara på skämt. Hon sa också, att en kvinna vill ha
vackra saker. Simon köpte henne vackra saker. Peter
rasade.
En kväll kom Simon på besök till dem. Peter slog
honom, så blodet sprutade. Miranova skrattade. Den
som blev värst skulle få henne, sa hon. På skämt.
Peter trodde, att han segrat. Men en vecka senare var
Simon åter i huset. Peter ville köra ut honom, kasta
ut honom genom fönstret, strypa honom. Men hon
gick emellan. Slog han den andre, så skulle hon gå
ifrån honom. Han kastade ut Simon i tamburen,
riglade dörren, föll på knä, kastade sig hit och dit på
golvet, grät och jämrade, tiggde och hotade. Miranova
satt kall, hånfull, likgiltig. Hon hånade honom, att
han icke kunde behålla henne, att han var en evnuck,
en stackare. Han vred sig som en plågad mask, grät
som ett barn. Hon sparkade till honom och gick sin
väg. I tamburen stod Simon och väntade.
Men Simon kunde inte glömma det prygel han fått
av Peter. Han gick till Sara Mehron och berättade,
hur han genom nyckelhålet sett, att Peter krälat på
golvet, gråtit och tiggt sin fästmö att stanna. Han
skrattade som en djävul, när han skildrade Peters
smärtor. Sara Mehron hade kört honom på porten och
förbjudit honom att visa sig hos Mehrons. Att
spionera på en kamrat! På en kamrat som lider, som är
i vånda och kval! Äh, den förebråelsen kunde inte
Simon förstå. Vad orätt var det däri? Han hade njutit
300
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
