Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. Äventyrens land - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
retter, så att förstugan blev fylld av ogenomtränglig
rök. Ett enda surr av röster, som tusen humlors
musik. Då och då hördes ett skratt, en klack som
trummade mot golvet, besynnerliga slang- och
slagord surrade om öronen. I ett hörn brottades på lek
ett par pojkar. Flickorna sutto i regel i en grupp
för sig. En och annan äldre arbetare satt mera ensam
och värdig. »Mesanmasten» gick skriande omkring och
sålde Stormfågeln. Systrarna köpte tidningen.
Framme vid tribunen sysslade ett par styrelsemedlemmar
beskäftigt med rapportblanketter och
protokollsböcker. I ett hörn vid ett bord med stämpel, kort och
kassalåda satt kassören Antonsson, kallad
»Senegal-negern». Han kallades så för sina entusiastiska inlägg
för negrernas frigörelse. Vad som än avhandlades, nog
kom Antonsson in på negrernas frigörelse. Han hade
varit sjöman och i Senegal sett, hur de vita utsögo
och pinade negrerna. Han hade då svurit att avslöja
den vita kapitalismen, och redan på hemresan hade
han börjat predika i skansen för kamraterna om
negrernas frigörelse. Han skrev till de amerikanska
negerlärarna med uppmaning att befria de afrikanska
bröderna. Han var ett slags de svartas apostel, något
ensidig men en hedersman.
Gilbod trädde in, mörklockig, tjusig. Han hade
blivit en charmör, en ung gud med sin skarpa örnprofil,
icke olik den förste Bernadottes. Han smålog, tryckte
de andras händer, blickade som en general ut över
sina trupper, en ung revolutionsgeneral. Klubbens
ledare flockade sig kring honom. De unga flickorna
fäste sina ögon på honom och togo dem ej därifrån.
Där kom också Pansar, skalden, glad och trasig,
med Karin under armen, han hade alltid en flicka
under armen. Han var fattig och utan hem, men hans
glädje var som vårens vind, hans glada hjärta visste
icke av sorg och oro; han betog alla. Ingen motstod
honom.
Där kom Carleman, polyhistorn. Den blonde jätten
höll sin cylinder aktsamt framför sig, nästan ömt
tryckande den till sitt hjärta. Han såg ömsom bister,
öm
304
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
