Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. Äventyrens land - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tala med. Flickorna sågo på varandra. De kunde inte.
Åh, visst kunde de. De kunde inte överge honom, då
han bad dem.
Gonzalov bodde i ett litet rum på Sturegatan i ett
gårdshus. Han hyrde rummet av en åkaränka, fru
Bergman, som själv bodde i köket med sina fem
minderåriga barn. Hon livnärde sig och ungarna av att
bära ut tidningar om morgnarna. Medan modern var
borta fick äldsta flickan, Ann-Mari, som var nio år,
vara mor för de andra syskonen. Ann-Mari städade
och bäddade också det rum Gonzalov hyrde.
Rummet hade blott ett fönster, vettande åt gårdens
avträden och soplårar. Ehuru huset låg vid den fina
Sturegatan, vimlade det av råttor vid soptunnorna.
Rummets inredning skvallrade om ett fordom relativt
burget hem: ett gammalt ekskåp för linne, ett par
länstolar med sliten plysch och trasiga fransar, skraltiga
och vacklande. Säng fanns inte, men en soffa, som
kunde bäddas. På väggen hängde en tavla
föreställande Gripsholm, ett oljetryck av kungafamiljen, två
in-skriptionstavlor. På den ena stod »Saliga äro de i
anden fattiga» och på den andra »Herren mitt beskärm».
Dessutom ett porträtt av den döde åkare Bergman,
tidningsgummans man, en stor grov karl med yviga
mustascher. Äkare Bergman hade varit mästare med
eget mindre åkeri på tre hästar.
Det luktade stekt sill från köket samt os av flott
och fotogen. Ett par gånger hördes någon av ungarna
i köket vakna och ropa att den ville pinka eller
dricka. Fru Bergman morrade ilsket åt Ann-Mari, att
hjälpa den skrikande. Ibland hördes det, som om fru
Bergman hade besök och samtalade med någon, trätte och
skällde. Fru Bergman hade för vana att tala och träta
med sig själv.
Gonzalov bjöd flickorna att sitta i länstolarna. Själv
satte han sig på bordet med fotterna på skrivstolen.
Han satt med huvudet i händerna. Efter en stund
talade han åter om sig själv och sin hemlängtan. Äh,
de som ägde en hembygd, ett fritt fosterland! De
visste icke vad han, den irrande landsflyktingen,
för
308
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
