Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. Äventyrens land - 6 - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, min själ, aldrig! Den där lappskräddarn,
som ingen vill ha att sy ett par byxor en gång. Ful
som stryk, halt och enögd, nej, så ta mig den lede,
Sofi, det gör du inte. Håll kuraget oppe och begå inte
någon messalans. Hör du, Sofi, förmanade gumman
sig själv.
Gonzalov skildrade sina kval. Med varje dag som
gick, pinades han allt värre av hemlängtan. Han
tyckte ibland, att han skulle ha det bättre i fängelset
hemma i Kiev, men så var det Sibirien som väntade, ännu
längre hemifrån.
Flickorna tröstade honom. Det skulle nog bli bättre.
Agnes smög sig till honom. Men han knappast
varsnade henne. Han såg ut i fjärran. Han tog sin fiol och
började sjunga:
Ack, de ringa kyrkor, klockor––-
Redan nog med skräck och plågor
har av edra tunga toner
fått vår arma värld.
Han märkte knappast, när systrarna gingo. Men
när de gått, störtade han ut efter dem, hann fatt dem,
höll dem i var sin hand, följde dem till deras port.
De kunde höra, hur han stod kvar och snyftade,
sedan de gått in.
7
Inga Klein hade en kväll mött Karl-Oskar Bergulf.
Hon var på väg hem från arbetarkommunens
A-salsmöte, där man dryftat den allt häftigare
militärpropagandan, som började antaga karaktär av en
överklassens samlade massaktion. Det hade varit en
upprörd stämning på mötet. Hövdingen hade sökt lugna,
pekat på den liberala regeringen, som säkerligen skulle
avstyra alla försök från officerare och ämbetsmän att
hitta på dumheter. Att en viss krigsfara existerade,
var ingen nyhet. Så länge imperalismen fanns, fanns
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
