Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 5. Galls stora dag - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brytt sig om vackra kläder och framför allt ej om
sådan lyx som manschetter. Men i vintras hade han
varit kär i Lisa Hjort, klubbsekreteraren, och från den
dagen blev han ett världens barn. Ann-Kristin
skrattade åt honom. Så skulle det ju komma att gå, det
visste hon. Så gick det för alla. Förr eller senare.
Det knackade. David Gall, som tagit på
söndagskläderna, gick och öppnade. Det var två av Galls
grannar. Melker Simson kramade Galls hand, som hade
han ämnat mala sönder ben och knogar, men Gall
hade likadana nävar själv.
— Tack och heder ska du ha, David, och
lyckönskningar därtill så att säga. Ja, så att säga.
Simson hostade och smusslade med vänstra handen
bakom ryggen, där han höll den nickelkanna
grannarna skramlat samman och som ej skulle visas,
förrän gåvorna överlämnades vid maten.
Jämte Simson kom Algot Brunk, bössmeden, som
bodde in på gården. Han var för resten inte bara
vapensmed, han var litet av varje: vagnmakare, lödare,
pipränsare, fiolbyggare, reparatör av gamla
dalaklockor, tenngjutare och slutligen guldmakare. Brunk eller
Doktorn, som han på spe kallades, hade alltid haft
stor lust att syssla med ockulta ting och hela sitt liv
arbetat på att göra guld. Han påstod sig två gånger ha
varit nära att få guldets gåta löst, men i sista minuten
hade det slagit fel. Men kunde han bara lösa den
frågan skulle han sedan lösa alla andra frågor. Ty kunde
mänskligheten väl göra guld, skulle kapitalismen
försvinna, upplösas i sina grundvalar och ett nytt
samhälle med lätthet konstrueras. Han var en beskedlig
och anspråkslös människa. När han inte arbetade i sin
vagn- och vapenverkstad, gick han upp i sitt
guld-makeri. Han var även i sin socialistiska tro en utopist,
läste S:t Simon och Fourier, drömde om att upprätta
en falangstär, som han dragit upp grundritningarna
till och vilka han förärat Branting. Denne hade dock
tyvärr icke ännu haft bruk för dem. Men Brunk visste,
att när blott Hövdingen fått hand om landets styrelse.
317
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
