Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 5. Galls stora dag - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle han ha stor nytta av de där grundritningarna
till det nya samhället.
Den lille kutryggige Doktorn, med tovigt hår och
glasögon, som ideligen åkte kana utför hans stora,
spetsiga näsa, tryckte Galls hand med sina båda. Ty
hur skulle han eljest få något grepp, som smakade
vänskap och lyckönskan?
De båda grannarna visades in i den lilla kammarn,
där Viktor och Nils, de vuxna sönerna i huset,
stodo-högtidliga och värdiga. Ann-Kristin kom in från köket
och hälsade, men försvann genast igen. Simson hann
dock viska ett ord till henne om den hemlighet, han
höll bakom sin rygg och fick anvisad en korg, där han
kunde gömma nickelkannan.
Även Anna, som hjälpte till i köket, kom in och
hälsade. Hon såg röd, frisk och strålande ut. Anna
var ringförlovad med Ragnar Berg och bröllopet skulle
stå om två månader. Den fanatiske ynglingen började
under fästmöns inverkan bli mindre
världsfrämmande. Hon släppte honom inte. Hon skulle nog få honom
att se mera praktiskt och klokt på livet. Hon var full
av slughet och såg segerns dag nalkas. Ack, visst skulle
de båda tillhöra både klubben och kommunen, göra
sin plikt mot sin klass och den stora saken, men inte
skulle striden suga all must och märg ur dem. Två
ungar skulle de ha, en koloni; rum och kök på
Kocksgatan hade de redan hyrt. Anna Gall hade vinden full
med småsaker, som hon för sina sparpengar köpt på
realisationer. Åh, Ragnar skulle nog bli bra, bara hon
fick fostra honom.
Om en stund kommo i söndagskläder och kragar
medlemmarna i fackföreningsstyrelsen. Först kom
kassören Linus Aronson, lik ett skeppsankare, så
tung, trygg och säker syntes han. Hans röst bullrade
som ett regemente soldater i ett marketenteri.
— Hå, hå, hå, gamle kamrat! Heder, ära och
fyrtio toddar vare med dig. Hur mår Ann-Kristin, den
ärans silverpipan, har hon nu maten och brännvinet
i ordning, gosse? För här finns hunger och törst efter
guds ord och sakrament?
318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
