Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 5. Galls stora dag - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade segrat. Han skulle få god mat på gillet hos
brodern. Och mat var dyr föda, som han brukade säga.
Han kunde äta för tre dar, om han höll sig framme.
En del kunde han också stoppa i fickan; så brukade
han göra, då han var på bjudning hos kyrkvärden
Morton och rådmannen Hummelberg, hans
överordnade. Han hade sytt in extra stora fickor och han
generade sig inte för att smussla ner både köttbullar,
prinskorvar, ägg, bakelser och frukt i en enda aladåb.
Samuel Gall, skomakaren med träbenet, kom
också, glad och livad, småskrikande som en kaja,
full-proppad med anekdoter och lustiga, frivola historier
om munkbrogummorna och Neptuniordens sjölejon.
Välkomstkaffet var redan inmundigat och den
första konjaken avprovad, när tryckaren Leonard Prins
med sin fru, Maja Gall, anlände. De voro försenade av
den förstföddes oregerlighet och bristande sömnlust.
Tryckaren hade vandrat till Canossa och anslutit sig
till klubben, ty Maja ville han inte avstå från och
gubben Gall var envis. En ljum anhängare av socialismen
ville han inte ha till svärson, förr finge han ensam ta
dottern och ungen. I övrigt hade han varit nöjd med
sin dotters utkorade. Och sen Prins ingått i
ungdomsklubben och till och med anmält sig som husbesökare
åt arbetarkommunen vid det förestående
stadsfullmäktigevalet, var gubben Gall bliven så förtjust i sin
svärson att han stått gudfar åt den nyfödde. I trots
av att han principiellt icke gillade, att arbetarna buro
sina barn till prästernas dop. Men nu var det prästen
Klefberg, hans partivän, som skulle döpa barnet, och
det förändrade situationen. Klefberg var den ende
socialisten bland Stockholms prästerskap, kallades
Fattigprästen och var komminister i Katarina. Då
Leonard därtill på sin hustrus önskan gick med på,
att barnet skulle döpas till Hjalmar efter Hövdingen
och Charles efter förtroendemannen, vandrade
gubben Gall med lätta steg till dopfunten. Det var nästan
ett slags socialistisk döpelseakt.
320
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
