Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 5. Galls stora dag - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Linus fyllde hela rummet med sin bullrande bas.
Lång som en gardist i riktroten kom i hans
kölvatten sekreteraren Leander Vestman, krutstänkt efter
en exploderande kruttunna på Värtakajen, bister efter
ett liv i helvetet i en amerikaångares innandömen. När
Leander, även kallad Mulåsnan, emedan han på sin
rygg kunde bära nära nog vilka bördor som helst, steg
inom porten, sopade han med ett djupt grepp av
pekfingret ut snuset ur käften och kastade det efter sig
på gatan.
Efter Mulåsnan kom Ragnar Berg, Annas fästman,
och därefter f. d. Kyrk-Kalle, numera hedervärde,
nyktre och ordentlige v. ordföranden Karl Andersson,
med eget bibliotek på fyrtio band Hugo, Strindberg,
Zola, Jack London, Gorki, Wilde och Kipling.
Andersson hade guldklockan väl inlagd i ett sammetsetui,
förvarad i sin rockficka. Han höll näven i fickan, där
klockan låg, med en sådan envishet, att han såg ut
att vara enarmad.
Efter hand kommo mäster Charles,
trädgårdskoloni-föreningsstyrelseledamoten Lars Pommerans, som
likaledes smusslade med en present till jubilaren. Han
såg ut som en sjöbjörn, ehuru han aldrig varit på
sjön utan hela sitt liv varit renhållningsarbetare i
Stockholms stads tjänst. Slutligen kom Moster, Beata
Örn, klädd i utsökt stass av persedlar från
teaterauktionerna. Hon var vid sitt allra bästa lynne, skämtade
och smågnolade. Hon hade beslutat sig för att sjunga
några arior för gästerna i svågerns hem och hade hela
förmiddagen framför spegeln övat sig. Provet hade
utfallit till hennes egen fulla belåtenhet.
Omsider kom, tämligen ruggig och med snålheten
jämrande sig i mungiporna, Isak Zackarias,
rådhusvaktmästaren. David Bernadotte hade varit tveksam,
om han skulle bjuda sin konservative bror. Men
Ann-Kristin hade sagt, att man inte kunde stöta gubben,
han hade ju pengar, den snålvargen, och bröderna
skulle ärva honom. Isak Zackarias hade också varit
tveksam, om han skulle gå till kalaset. Han tyckte inte
om sin bror, den samhällsomstörtaren. Men snålheten
319
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
