Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 5. Galls stora dag - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ring var tillända, drog han ur fickan upp etuiet med
guldklockan och överlämnade det i föreningens namn
till Gall, som med tårarna trillande utför kinderna
mottog gåvan, vilken därefter vandrade från hand till
hand och beundrades av alla.
Efter Andersson talade i tur och ordning samtliga
de övriga, som ej tillhörde släkten, och överlämnade
sina gåvor under högtidlig stämning. Därefter togs
efterrätten och portvinet fram. Men Leander Vestman
tyckte, att portvinet smakade körsbärssaft och ville
ha ett ärligt glas brännvin.
— Se vin, mullrade Leander, det är ta mig fan för
barn och fruntimmer, men en ärlig sup det passar en
karl.
Med dessa ord överräckte han sirligt
krumbuktande med axlar och armar vinglaset åt Moster, varefter
han slog brännvinet i dricksglaset och skålade. Moster
höjde portvinsglaset och gav Mulåsnan en tacksam
och smått koketterande blick; hon tyckte om portvin.
Leander Vestman blev förtjust och började en
tämligen öppen kurtis med den något bedagade skönheten,
då David Bernadotte reste sig för att tacka för äran
och alla storslagna gåvor.
— Detta övergår mitt förstånd, sa han, jag har inte
gjort mig förtjänt av denna hyllning.
Han hade bara gjort sin förbannade plikt ooch
skyldighet mot proletariatet, och nu fick han en
guldklocka som själva kejsaren av Japan kunde vara stolt över.
Men han fattade det som ett vittnesbörd om den
solidaritet, som bar upp arbetarklassen och som skulle
föra den fram till Jerusalems portar. Han var ingen
stjärntalare, så han kunde bara säga: heder och tack,
kamrater, leve fackföreningen!
Gall skulle sätta sig, men reste sig på nytt och
till-lade med vibrerande stämma:
— Och så håll samman, gubbar! Varken fan eller
trollen rå på oss, om vi bara hålla ihop!
Och här följde ett fyrfaldigt hurra för
fackföreningen och sammanhållningen.
Ann-Kristin och flickorna höllo till i köket, lagade
322
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
