Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 7. Det heliga Basel - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det endast med möda driva blodet ut i ådrorna. Han
stannar vid fönstret och ser ut över det sydtyska
landskapet. Det blåser en snål vind över fälten; höstens
gissel har slagit sönder och samman sommarens
fägring; vid vägskälet står den korsfästes bild; städer och
byar rusa förbi. Det gamla lejonet vid rutan skälver
under det sjuka hjärtats krampaktiga möda att
fortsätta sin trogna tjänst. Alla hans vänner, hans
anförvanter liksom hans läkare ha avrått honom att
företaga den ansträngande resan till Basel.
Han rynkade ögonbrynen. När och var under sitt
ödesmättade och kampuppfyllda liv hade han brytt sig
om den lurande döden? Åh, alla skola vi en gång dö!
Döden är icke det värsta; det värsta är att icke
kunna kämpa; men han skulle kämpa in i det sista. Ack,
Bebel! Döden hade verkligen lagt sin hand med
knogar av järn på honom. Han visste, att det var så. Men
han brottades med den oövervinnelige. Det glittrade till
i hans vassa blick. Han såg gestalter stiga fram ur det
förgångna, ur hans livs brokiga bilderbok. Där
skymtade Lassalles tragiska huvud, där Mentzers oroliga
ansikte. Nu såg han Karl Marx’ väldiga gestalt,
kastande sin slagskugga över en hel värld. Där stod
Friedrich Engels, lik en patriark. Där döko hans stora
motståndare upp: den gamle kejsaren, krönt i Versailles,
när Bebel som landsförrädare satt i fängelse för sin
fredspropaganda; Bismarck, järnkanslern,
socialistlagens upphovsman, besegrad omsider; Eugen Richter,
den gula arbetarrörelsens skapare; Krupp,
kanonkungen; von Bülov, som trodde, att med list skulle
socialdemokratin besegras. Han såg sina döda
kamrater: Wilhelm Liebknecht, Singer.
Hans trätobroder Bernstein, revisionisten, den
gamle tappre semiten, på pricken lik en åldrig rabbin,
kom fram till honom och lade sin arm beskyddande
över sin fiende Bebel. Bebel log, strök hans hand.
I en kupé i tåget sutto Karl Liebknecht och Rosa
Luxemburg och med dem några andra ungdomar
omkring fyrtioåren. De flesta av tyskarna voro annars
mellan sextio och sjuttio. Karl och Rosa syntes dem
335
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
