Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 7. Det heliga Basel - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drömma om, att denne lille man, vars stridsnamn var
Lenin och som liknade en kusk eller hantverkare, om
några år skulle störta ett kejsardöme och skapa en
ny värld! Han hade så oerhört bråttom, benen tycktes
icke kunna följa det som en borr arbetande huvudet.
Man kom att tänka på ett lok, som jagar fram över
slätterna. Han var nere vid alla tåg. Var är
Lieb-knecht? Var är Rosa? Var är Högland? Var är
Ange-lica? Var är Friedrich Adler? Var är de Man? Var är
Kyrre Grepp? Han letade efter de sina. Och till en var
sade han — och ett halvt vemodigt, halvt sarkastiskt
löje spelade på hans tunna läppar:
— Kriget kommer; de andra här kan inte hindra
det. Gör er inga illusioner! Vi måste hindra det, ni
och vi. Kriget kommer. Men när det kommer: krig
mot kriget! Bajonetter och kulsprutor, kanoner och
gevär mot de egna officerarna, de egna generalerna.
Intet fosterlandsförsvar. Mot kriget revolutionen, eller
också går arbetarklassen under, dör socialdemokratin!
Där kom Trotsky, den unge hjälten från 1906, den
ryska revolutionens härold. Han liknade en
österlän-ning, brun i hyn, det lockiga håret svart, skimrande i
blått, en stor böjd näsa, tjocka läppar, röda som blod
och vin. En vig, hård gestalt, en spänstig gång. Han
låg i krig med både bolsjeviker och mensjeviker vid
denna tid, ville försona de oförsonliga. Han stod
mellan tvenne eldar. Han stred som en hel fraktion, han
var sitt eget parti. Han var Trotsky och ingen annan.
Han såg den kommande revolutionen. Han visste, att
den skulle bära honom på sina vågor och kasta honom
mot stjärnorna. Han var ödets man. Äh, många sade
honom, att den ryska revolutionen var förbi. Han log
icke sarkastiskt som Lenin åt detta dumma prat. Han
sökte med sina blickars eld, med sitt tappra hjärtas
lågor förtära missmod, självuppgivelse, resignation,
entusiasmera de trötta, ge mod åt de modlösa.
Radek, polacken, anden i den tyska vänstern,
bol-sjevik, men medlem av tyska partiet, var redaktör i
Bremen. Partiledningen hatade honom. Han var ett
stycke av ett geni; han kunde allt, visste allt,
behär
339
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
