Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 7. Det heliga Basel - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter sutto helgdagsklädda borgare och mödrar, som
lyfte sina barn mot skådespelet.
På en gång började alla stadens kyrkklockor ringa.
Tågets spets hade nått fram till domen, vars
ärevördiga portar för första gången öppnades för
socialismens kämpar. Endast några få tusen kunde den
väldiga, fem skepp breda münstern sluka. De övriga
fortsatte i timtal att sjungande defilera förbi den kristna
helgedom, som omslöt den upproriska arbetarklassens
internationella ledare.
Omkring och framför det jättelika högaltaret
brunno de röda fanorna som en helig eld. I predikstolen
trädde först Blocher, den av arbetarna styrda staden
Basels ledare.
Blocher, skakad av stundens högtidlighet och vikt:
Ett världskrig betyder revolutionen. Må de som leka
med kriget veta detta. Ett världskrig är
världshistoria, världshistoria är världsrättskipning.
Haase, tysken, som därefter besteg domens
talarstol: Ve dem som draga ut svärdet, de skola kanske
icke mäkta att åter sticka det i slidan.
Greulich, den gamle: Arbetare, låten icke slakta er!
Ni är den enda stormakt krigshetsarna frukta. Vi
mötas mitt i de oväder, som kringsväva himmelen. Må
vi stå fasta som de alper, vid vars fot vi samlats!
Keir Hardie: Om freden kräver det, måste världens
arbetare tillgripa den revolutionära generalstrejken.
Och skulle vi bli slagna, måste ett världskrig bli ett
förspel till mänsklighetens fulla befrielse genom den
sociala revolutionen.
Lenin: Borgarklassen har satt gevären i arbetarnas
händer. Må dessa veta att vända dem mot sina egna
förtryckare. Kapitalisterna skola lössläppa kriget. Må
proletariatet med bajonetterna återställa freden.
Viktor Adler: På en historiens förbrytelse följer ett
historiens straff. Mord, brand och pest genom Europa.
Vi måste med fasa tänka härpå. Och vi fråga: äro då
människorna, äro då arbetarna ännu i dag får som
man kan leda till slaktbänken? På den frågan kan här
345
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
