Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 7. Det heliga Basel - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom en plåga eller ett obehag, i varje fall ett offer.
Hon pinades därav. Hon måste kunna ingjuta
hänför-relsens anda i honom. Vad var det eljest för styrka
i hennes tro! Hon måste för sin självaktnings skull,
för att rädda jublet i sitt hjärta ge honom något av
sin hänförelses vin. Då stod det plötsligt klart för
henne, att detta berodde av kärleken. Älskade hon
honom, så måste hon lyckas. Älskade han henne, så
måste han fyllas av hennes hänförelse.
Sådant var hennes själstillstånd, då hon som en av
delegaterna for till Basel. De fyra, fem dagarna i
Basel hade för henne varit en enda religiös fest. Aldrig
hade hennes tro blommat som dessa dagar. Aldrig
hennes hjärta jublat som nu, varit så fyllt av sång och
lust. Aldrig hade hon så känt lyckan bo i sin själ. När
hon i domen i Basel såg höstsolen genom de målade
korfönstren skina på de röda dukarna vid
altarrunden och hörde den gamle profeten Greulich taga eden
av sitt folks hövdingar och kämpar, av vilka hon i
sanning var en, betogs hon av svindel. Hon tyckte, att
hon vandrade på höga berg, på alper i en rymd av
snö och sol och började gråta av lycka och jubel.
Karl-Oskar Bergulf hade rest med till Basel. Han
visste inte egentligen varför. Kanske för att få vara
samman med Inga? Kanske för att göra en resa och
vara med om något nytt? Inga visste icke. Han hade
bett sin far om pengar för en resa till Tyskland för
språkets skull. Hovrättsrådet gladde sig åt att sonen
ville öka sina språkkunskaper. Han hade flera gånger
föreslagit honom resor. Karl-Oskar visste egentligen
icke själv, varför han reste med till Basel. Det var
egentligen ett infall. Pansar hade sagt, att han kunde
följa med, om han ville.
Inga hade skaffat Karl-Oskar inträdeskort till
domen under högtidligheten; han hade också varit där.
Men han hade fått en ganska dålig plats och syntes
icke så gripen som Inga hade väntat. Hon kände sig
sårad, besviken över att han icke kunde hänföras. Hon
fick plötsligen för sig, att det var hennes skull, icke
hans. Tänk om han älskade henne? Ja, hon visste det.
352
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
