Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 7. Det heliga Basel - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon känt sig leva som i ett rus, där allt annat
försvann utom den intensiva striden, det aktiva arbetet
för den kommande sociala omvälvningen. Den sociala
revolutionens dag ryckte allt närmare, den måste
komma, måste. Hon kände något av tävlingens iver och
spänning; lek och blodigt allvar i ett, en vild glädje,
ett outsägligt hopp. Någon gång kom en intensiv
fruktan, en hård, pressande ångest över henne. Skulle
striden, deras strid, hennes strid vara fåfäng? Var hennes
liv utan värde? Hennes strid meningslös? Efter sådana
stunder av oro och kval, blev hon plötsligt stormande
glad, ett ändlöst jubel sjöng i hennes hjärta, en
extatisk känsla fick makt med henne. Hon kunde sjunga
en hel natt, alla frihets- och kampsångerna om igen
och om igen. Hon hade icke lugn och behärskning nog
att gå och lägga sig.
En kväll, när hon gick från klubbmötet, stod det
klart för henne, att hon höll av Karl-Oskar Bergulf.
Men i nästa minut slog hon bort den tanken, skrattade
åt den. Varför just han? Allt talade mot en kärlek
dem emellan. Men hon satte in all sin kraft, hela sitt
väsen på att helt och oåterkalleligt vinna honom för
sin sak, sin idé. Hon trodde, att det var för
socialismens sak som hon gjorde sig vacker, slet sig till nya
kläder, nya skor och ny hatt, fast de gamla voro bra
nog. Hon trodde också, att det var för att vinna en
proselyt till åt klubben, som hon lät studenten sticka
sin arm i hennes, när de vandrade ut på Djurgården
om kvällarna och kivades om de stora sanningarna,
om de allt uppslukande problemen.
Nå, så hade hon vunnit honom. Han hade gått in i
klubben. Men hon var icke nöjd. Han hade inte den
rätta entusiasmen. Hon kände, att han icke som hon
var fylld till brädden av innehållet i den strid, som
fördes. Åh, då var systern, Agnes, på ett helt annat
sätt gripen av det stora i deras uppgift, av det
outsägliga i att vara en krigare, en valkyria i kampen för
mänsklighetens förlossning. Hon förstod det bl. a.
därav, att han drog sig för att gå och sälja Stormfågeln.
Det som för henne var en lycka och en ära var för
351
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
