Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 8. Bondetåget - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
Hör! Lyss!
Söner av ett folk som blött
På Narvas hed, på Polens sand, på Leipzigs slätter,
Lützens kullar!
Det är dalmasar och västmanlänningar, som sjunga
på Gustaf Adolfs torg.
När bondetåget drog genom arbetarkvarteren,
drogos gardinerna för, gatorna voro tomma. En och
annan mötande kusk spottade eller svor, gatsoparen
skyldrade hånfullt med kvasten, hökaren grinade illa,
gatpojkarna visslade och skällde:
— Sabla bondtuppar! Satans oxdrivare!
Luren-drejare!
En arbetarhustru visade tåget baken och klappade
sig på skinkorna. En tidningsgumma sprang in i
tåget skrikande:
— Är ni så dumskalliga, att ni låter hyra er av
storgubbarna !
En lång västgöte grep käringen i hampan och bar
den sprattlande och gastande varelsen på detta vis
ända till Slussen.
För de fattiga var det, som om deras stad erövrats.
Men i de rika och förnäma kvarteren flaggades från
fönster, alla balkonger voro fyllda av glada människor,
alla fönster av näsduksviftande. Blommor kastades
ned på de förbigående leden. För dem var det, som om
deras stad befriats.
Borggården var fylld av bondetågets massor. Hela
Slottsbacken och Skeppsbron var ett enda
människohav. På en med kronkläde smyckad, nyss upprest
ställning stod kungen. Runt omkring ställningen stodo
rikets herrar, lärde och hovskalder. En gyllene bård
av galloner och plymer.
Kungen talade:
— Ingenting kan för en konung vara mera dyrbart
än att från folkets egna läppar mottaga vittnesbörd
358
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
