Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 8. Bondetåget - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om dess håg och vilja att skänka honom sitt trofasta
stöd vid utövandet av hans ofta tunga konungsliga
plikt. Ingen konung, som före mig burit Sveriges
krona, har i samma mått som jag åtnjutit förmånen att
på denna plats stå ansikte mot ansikte med menige
Sveriges allmoge och höra deras röst. Medvetandet om
edert orubbliga förtroende till eder konung gör mitt
kungliga värv visserligen dubbelt ansvarsfullt men på
samma gång lättare att fullgöra, och jag lovar eder att
icke svika eder.
De saknas visserligen ej inom vårt land, som hysa
den meningen att frågan om övningstiden för
infanteriet icke nu bör lösas, men jag delar ingalunda
denna uppfattning; tvärtom har jag samma åsikt som I
för mig nyss uttalat, nämligen att försvarsfrågan i sin
helhet bör behandlas och avgöras nu, ofördröj ligen
och i ett sammanhang. De fordringar på fälthärens
slagfärdighet och krigsberedskap, som av
sakkunskapen inom Min armé uppställas såsom oeftergivliga,
frångår jag icke. För lösandet av sina stora
upppgif-ter måste vidare Min flotta icke allenast
vidmakthållas utan också i en betydande mån förstärkas.
Pansar, den rebelliske skalden, svor på att
Asiafa-raren och Karolinernas skald skrivit talet. Pansar var
med som referent för Kraten. Han gycklade med
tidningen Fosterlandets utsände, Möbom.
— Känner du inte igen stilen, gosse?
— Majestätet kan skriva själv, min vän.
— Prat! En middag på Tennstopet mot en pilsner
på W6 att Asiaten och Karolinen joksat hop
grönkålen.
Möbom var en försiktig general, snål och tackade
nej.
Jubel och fanfarer efter talet.
— Åh, kungen är i alla fall en satans karl.
— Där fick väl dom fördömda liberalerna och dom
sabla sossarna så dom inte glömmer det, menade
hovleverantören Lindbom.
— Min armé, hörde du? viskade löjtnant
Linden-crona till grannen.
359
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
