Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Den röda himmelen - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nionde kapitlet
DEN RÖDA HIMMELEN
1
Vi nalkas nu slutet på denna berättelse, vilken
skulle kunna kallas Berättelsen om de trehundra,
efter antalet av de figurer, som där uppträda. Ty
denna historia har ingen sådan hjälte eller hjältinna,
som vanligen förekommer i romanerna, ehuru de icke
alltid återfinnas i det levande livet. Ty i det levande
livets roman äro alla, var och en på sitt sätt, centrala
gestalter och den ena är icke mycket förmer än den
andra. Alla måste de möta livets hårda och bittra
kamp, alla måste de kämpa med ovissa öden, alla stå
till svars inför sitt samvete, alla slukas av dödens
skugga. Somliga nå aldrig kärlekens flod, där allt är
glömska, andra hinna icke till ålderdomens ökenstad,
där stillheten härskar. Några nå högt och falla djupt,
såsom de högsta furorna fånga den hårdaste vinden.
Några strida för en idé, andra jaga efter en dröm. De
se icke att deras idé lever och dör med dem själva, att
deras dröm flyttar sig med deras egna steg. Deras
strid har likväl icke varit förgäves. De finnas som
alltid se mot jorden, därur allt spirar, därur vi själva
kommit och dit vi skola vända tillbaka. Utan den
skulle intet vara. De finnas, som blott se mot rymden,
där stjärnorna ha sin gång och flyttfåglarna draga
sina färde. Utan den skulle våra själar förtorka. De
finnas, för vilka livets underbara landsväg ligger klart
utstakad; de undgå icke varjehanda sorger och
bekymmer, men de bära dem med jämnmod. De äga ett inre
pansar mot livets pilar, och deras instinkt skyddar
388
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
