Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Den röda himmelen - 1 - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem mot vilse vägar. Andra finnas, för vilka vägen
alltid bär över de högsta bergen och de djupaste
stupen. De liksom tvingas att söka de svåraste och
farligaste stigarna. De sargas, blöda och förblöda ofta.
Den ene kämpar för det som är; och han är viss om,
att han har rätt. Den andre kämpar för det som
kommer; han vet eller tror, att han är ödets man, att han
bär historiens svärd. Några stava Gud med stort G,
andra Kärleken med stort K, andra Tron med stort T,
somliga Vetenskapen med stor V och andra åter
Revolutionen med stort R; vilket blott är ett uttryck för
att de äga ett hopp, hoppet om människoandens seger.
Detta är vad som står i alla böcker och i alla urkunder;
somliga ha sagt det bättre, andra sämre. Ingen kan
tolka det såsom vallflickan, då hon sjunger sin enkla
kärleksvisa, som trälen, då han sjunger sin
frihetssång, som bonden, då han sjunger sin psalm. Och alla
böcker intill tidens afton skola handla om detta enda.
Såsom Stig Bårdaryd och den dyste Barnov brukade
uttrycka sig när de sutto och diskuterade de stora
problemen.
Har denna berättelse sålunda icke en utan trehundra
hjältar, så ha dock några bland dessa, av ödet,
slumpen eller krönikörens hjärta, kanske hans infall fått
en starkare relief. Dem måste berättaren liksom varje
annan legendskrivare följa, tills den stora landsvägen
tar slut.
2
Det var den sommar, vilken ingen skall glömma,
som upplevt den. Den var ljuvligt varm om dagarna.
Ljumt regn föll om nätterna. Trast och lärka gingo
längre norrut än någon kunde erinra sig. Marken
gladdes som sällan förr. Syrenklasarna voro tyngre,
prästkragarna större, klövern frodigare. Säden stod
vackrare. Så kom en förfärlig hetta.
Men det var icke detta, som stannade i minnet. Den
sommaren kan ingen glömma, därför att då bröt det
stora kriget ut.
389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
