Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Den röda himmelen - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu blekare och stramare ansiktet. Hon arbetade
hemma dag och natt med att sy åt en damskräddare på
Götgatan. Hemarbete betalade sig dåligt, men hon
kunde icke ta anställning, förrän barnet var kommet.
Hon hade icke på länge hört av Karl-Oskar efter
hans nesliga uteslutning ur klubben, och själv hade
hon icke låtit höra av sig. Ibland hoppades hon, att
allt skulle bli bra igen. Ibland önskade hon, att han
aldrig skulle komma. Hon hade aldrig talat om för
honom om sin grossess. Hon var nu glad över det. Ty
för intet i världen skulle hon velat, att han av
medömkan eller svaghet kommit tillbaka till henne. En
dag fick hon ett brev från honom. Han bad henne om
ursäkt, att han icke hörts av. Han trodde, att hon
skulle förstå, att han icke kunnat träffa henne. Han
hade legat i Uppsala, tagit sin examen, skulle nu resa
utrikes ett par år. Han skulle skriva då och då. Något
brev kom icke mer. Men en dag läste hon i
tidningarna att han i Paris förlovat sig med Anna von Roy. Hon
kom ihåg, att han ett par gånger nämnt detta namn
bland sina flickbekanta.
Hon tyckte, att detta var bäst. Han fanns icke mer
i hennes hjärta. Hon kände blott en stor tomhet. Som
om hjärtat skurits bort eller vissnat ned.
Hon hade slutat upp att besöka klubbarna. Det var
icke skamkänsla. Hon kände icke någon skam, icke
någon skuld. Hon var bara så trött. Hon hade mist all
kraft. Visst hade de rätt. Rätt mer än någonsin. Men
hon hade icke styrka att tro, hon kunde inte bli eld
och lågor som förr. Allt värkte och domnade bort. Hon
kände lisa blott under sitt arbete. Äh, hon välsignade
arbetet. Välsignade den usla betalningen, som
tvingade henne att sträva i ett från fem, sex om morgnarna
till sena kvällen.
Till en början sporde klubbkamraterna efter henne.
Var höll hon hus, hon som varit den ivrigaste? Vad
hade tagit åt Inga? Var hon sjuk. Var hon hemrest?
Slutligen började man tro, ’fett hon fått en fästman.
Många flickor hade på det sättet försvunnit ur
klub
391
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
