Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Den röda himmelen - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
Långt borta på Söder i närheten av Hornstull, stod
ett litet trähus inklämt mellan två massiva stenhus,
som skröto med sina ornamenter, balkonger och stora
butiker. Åt gårdssidan låg ännu ett trähus. Vid sidan
av de fina stenhusen sågo de två trähusen ännu
fattigare ooch skröpligare ut än de voro. Ett par tre
arbetarfamiljer, några änkor och ett par ogifta kvinnor
voro hyresgästerna.
I ett av gårdshusets lägenheter på ett rum och kök
bodde Inga Klein. Hon hade på våren slutat på
Kompaniet. Det började då synas, i vilka omständigheter
hon befann sig. På en gång hade sympatierna vänt sig
i motsatsen. De unga männen, som fjäskat för henne,
ryckte på axlarna, logo föraktfullt, sa spydigheter.
Kontoristerna kallade henne litet av varje. Några voro
fräcka. Cheferna erinrade sig hennes socialistiska
agitation och att kunderna klagat. Särskilt hade de i
minnet hovrättsrådinnan Bergulfs ampra klagomål. En
dag kom avdelningschefen till henne.
— Jag beklagar. Men vi måste göra inskränkningar
bland personalen. Minskade beställningar tyvärr. Ni
kan få hämta ert betyg i morgon och er avlöning.
Inga var icke överraskad. Hon hade väntat detta.
Hon hade genast flyttat från sin dubblett på
Mäster-samuelsgatan, vilken Karl-Oskar Bergulf visserligen
hyrt åt henne, men som hon själv betalt med egna
arbetsförtjänster; hon hade absolut vägrat mottaga ett
öre till bostaden av sin älskare. Hon hade kysst honom
för varje present han gav henne, men han hade icke
fått dela hyran med henne. Det skulle han få göra, när
han tagit sin examen och de flyttat samman på allvar.
Samvetsäktenskap eller borgerlig vigsel då — hon
brydde sig inte om vilketdera. Det fick han bestämma.
Hon flyttade ut till Hornstull.
Hon hade beslutat sig för att hålla ut i den svåra
kampen. Hon ville ensam slå sig igenom. Hon kände
ett högtidligt allvar inom sig. En fast beslutsamhet.
Det kom ett allvarligt, helgonlikt skimmer över det
390
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
