Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Den röda himmelen - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
två unga systrar. Hon ville inte flytta ut den sjuke,
så länge de sutto kvar.
Karola Bergulf grep oupphörligt om systerns hand,
som låg på täcket på sängens fotända. Agnes strök
med den andra handen över systerns båda darrande
händer, som kramade hennes egen. Agnes var lugn,
ansiktet stilla, allvarligt stilla, förklarat. Karola var
till det yttersta upprörd, ögonen jagade skrämda från
sängen till systern, från systern till sjuksköterskan.
— Sover han? Rösten darrade.
— Kanske han sover, svarade sköterskan.
— Doktorn, varför är inte doktorn här?
— Han går ronden.
Den sjuke rörde sig. Karola sjönk på knä vid
sängen, borrade huvudet in i filten.
— Stör honom inte, bad sköterskan.
— Doktorn! Han får inte dö!
— Tyst, tyst!
Agnes satt stilla och lugn. Systern kastade sig
förtvivlad ned i hennes knä. Agnes strök henne över
håret.
Så kom doktorn. Karola störtade fram till honom.
— Säg, säg! Han dör väl inte! Han får inte dö!
— Så länge ett människohjärta slår, finns alltid
hopp.
Agnes såg upp mot honom. Hon förstod, vad han
menade.
Doktorn ville gärna att systrarna skulle gå. Han
ville ha sängen flyttad.
— Han vill sova. Det är bäst, att han får vara
ensam.
Karola störtade upp:
— Nej, nej. Doktor, var barmhärtig! Jag, jag, bara
jag!
Agnes såg blitt, bedjande upp mot doktorn:
— Doktor, låt min syster stanna.
Doktorn talade milt och bestämt:
— Skall ett under kunna ske, får han inte störas.
Det är icke helt omöjligt.
Karola grep doktorn om händerna.
400
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
