- Project Runeberg -  Rebellerna : en krönika om de stora folkrörelserna / IV. Den röda himmelen /
402

(1949) [MARC] Author: Fredrik Ström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Den röda himmelen - 7 - 8

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

är han. Blir det krig, får han väl ett skrovmål. Men
i alla fall han kunde väl ta en sån här gammal
lu-rendrejare som gubben Hjälplös och låta de unga
leva. Vänta, jag vet!

Gubben kilade bort till en säng, grävde under
madrassen fram en gammal killelek, satte sig på
sängkanten och började spela. Han låtsades spela kille
med döden.

— Vinner jag, tar du mig och låter pojken leva,
muttrade gubben. Ja, vad vill du här, din usling, vet
du inte, att Kristus band dig! Nej, din falskspelare,
värdshus förbi, om jag får be. Blaren! Fy rackarn!

— Vad gör han? sporde syster förebrående, då hon
gick förbi gubben. Vet han inte, att det är förbjudet
att spela kort på sjukhuset? Gå och lägg sig nu.

Gubben såg vädjande på sköterskan.

— Äh, se syster. Tänkte bara pracka gubben
Hjälplös på hans majestät Benrangel. I stället för den där
pojken, som flickorna så gärna vill ha kvar. Fast
inte vet jag, om det är till hans egen nytta. Se! Nej,
min själ. Döden vann.

— Ge mig korten och gå och lägg sig nu.

Hjälplös räckte de smutsiga killekorten åt
sköterskan, varefter han kröp ner i sängen.

Från reservrummet hördes Gonzalov i yrseln lalla
en ukrainsk sång, små stumpar, hopblandade
strofer, ord utan mening.

8

Två kvinnor vandrade till polishuset.

Den ena såg ut som en gumma, ehuru hon icke
kunde vara över de femtio; knotig, kantig, hoptryckt
av arbete. Ansiktet fårat, vackert i kärvhet, ögonen
stora, ännu klara. Händerna grova och illa medfarna
av årens släp och slit. Hon liknade en landsgumma,
en torparhustru.

Den andra kvinnan såg ut att vara blott några och
tjugu. Trots de härjade dragen och de mörka
ringar

402

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Oct 30 00:31:05 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rebeller/4/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free