Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Den röda himmelen - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På samma dag hade han fått veta, att hans yngsta
dotter varit hemligen bunden vid en utlänning, en
besynnerlig rebell, att denne avlidit och lämnat hans
dotter tröstlös efter sig och därtill som blivande mor.
Vidare att hans son genom en förbindelse bragt olycka
över en ung kvinna. En man utan grundsatser och
hjärta skulle låtit allt glida förbi och sökt rädda några
fattiga spillror av sitt livs lycka, nöjt sig därmed,
tröstat sig med sin karriär, sin ställning och sin rikedom.
Men hovrättsrådett Bergulf var icke en man av värld
blott, han var framför allt en man av ära. Och under
hans stela, något formella och traditionsbundna yttre
flöt verkligen ett varmt, rött blod.
Han förstod sin yngsta dotter och förstod tragiken
i hennes unga öde. Han lyfte så mycket han kunde
av hennes börda över på sig. Svårare var det med den
olycka, som drabbat Inga Klein. Av polischefen hade
han i förtroende fått veta, vem som var far till det
mördade barnet.
Hans son var nyligen gift och på resor i
främmande land. Att krossa honom kunde han inte. Han kände
emellertid med växande styrka ett inre krav att taga
på sig sonens skuld. För honom framstod såsom en
plikt att bära någon del av det öde, som övergått
barnets mor. När icke sonen kunde sona, måste fadern
göra det. Det kunde dock blott bli en liten oansenlig
del av vad som förbrutits, och skulden skulle i alla
fall vila tung över sonen; ty ödet eller Guds
rättfärdighet skulle säkerligen en dag utkräva vedergällning
även av sonen. Men kanske kunde han avvända någon
del av detta ofrånkomliga straff, om han nu gjorde
vad han kunde.
Som hög domare kunde han icke bli Inga Kleins
försvarsadvokat inför rätten utan att lämna sitt ämbete.
Han lämnade det. Hans vänner skakade på huvudet.
Ett hovrättsråd, i morgon justitieråd, i övermorgon
statsråd, ger sig av från sin karriär, lämnar sin
lysande ställning för att försvara en barnamörderska.
Och detta i en tid, då riket krävde alla goda
fosterlandsvänner på sina poster. Världen skakade i sina
411
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
