Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Den röda himmelen - 10 - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karin hade på morgonen slagit ett snöre om lådan
med barnliket och burit ut den på gården, där hon
gömt den i ett skjul, för att sedan gräva ned den. På
middagen skrev Inga ett brev till sin mor och gick
själv till posten med det.
Efter två dagar kom en krokig och fårad
torpar-kvinna till Inga och Karin. Det var Vävar-Elsa. Inga
strök Karin över kinden och bad henne gå ut i staden.
Hon ville vara ensam med sin mor en stund. När Karin
kom tillbaka, sutto mor och dotter som de suttit, när
hon gick. Kanske såg modern något äldre och
sorgsnare ut, Inga något starkare och mera beslutsam ut än
förut.
Så här hade Vävar-Elsa talat:
— Vad som är gjort, kan inte göras ogjort. Men det
som är gjort i förtvivlan, kan utplånas. Att gå bort
från det hela är lätt, men bara för dig. För oss andra
blir det mycket tyngre. Det blir dubbel börda. Alla
människor skola glömma, du också. Det blir svårt en
kort tid, sedan blir det som en befrielse. Livet låter sig
övervinna blott av den som står fast som en klippa,
som är tapper och uthållig, som inte låter sig nedslås.
Inga hade sport, om föräldrarna ville ta sig an
Karin. Jo, det ville de gärna. Inga skulle vara lugn för
hennes skull.
11
Knappast en vindil hade krusat det vatten, där
hovrättsrådet Bergulf seglat fram under sitt liv. En och
annan liten motgång, en och annan förargelseklippa,
men ingen stor prövning. Och så på en gång kommo
alla olyckorna över honom. Som om de med avsikt
samlat sig till svarta moln över hans huvud för att
alldeles krossa honom med sin blixt. Som om de vore
onda, besjälade väsen som med avsikt låtit honom till
denna dag gå fri för att ösa över honom på en gång
all sin svarta hämndlystnad. Som lön därför att han
kunnat tro, att ödet skulle skona honom.
410
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
