Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Krigets ansikte - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket, sir, sade han till honom. Engelsmannen ryckte
på axlarna, tog fram en tusenkronesedel. Tågledaren
repeterade för lapparna budet. Men de sågo lika dystra
och oberörda ut. Tysken rasade.
— Det vara irrtum, tollheit, galskab! Nicht in Berlin
sogar diese slamser vara värdiga firhyndre krönen.
Ach, mein Gott!
Tågledaren gick fram till lappgubbarna med den
stora sedeln. Den äldste av dem gnuggade den dystert,
satte den dubbelt misstroget upp mot dagern, bet i den,
smakade på den, luktade på den, stoppade den till sist
i fickan och gick, följd av de andra lapparna; snart
voro de i väg över snövidderna igen. De hade icke talat
ett ord.
Tysken fortfor att rasa och förbanna. Engelsmannen
hade försvunnit in i vagnen. Efter ett ögonblick, just
som de resande åter voro i färd med att bestiga tåget,
låt engelsmannen kalla tågföraren och sporde, om
denne kunde skaffa honom fotogen. Nej, det kunde han
inte. Ville han höra efter, om någon av de resande hade
fotogen? Jo, tågledaren gick igenom tåget och frågade.
Gruvkäringen, som suttit mitt emot Bårdaryd,
svarade:
— Nog har jag fotogen alltid. Jag har just varit
i Kiruna och köpt. Men det är inte mer än vi behöver
hemma. Det börjar bli ont om lysolja också, ska jag
säga. Det är väl kriget.
— Här är en engelsman, som vill ha. Han bjuder
hundra kronor för fem liter.
Gumman rodnade av glädje, sken upp, drog fram en
fotogendunk under bänken, muttrande:
— Det är inte var dag Gud ger en fattig gruvkäring
ett sånt handtag.
Men plötsligen blev hon betänksam, sköt dunken
under bänken igen, spände ögonen i tågledaren.
— Det är väl inte syndapengar? Vad ska den
engelske herrn ha oljan till då?
— Jag tänker han skall slå den på rendjuren, så att
tysken inte kan släpa bort köttet.
Gumman såg fundersam ut. Tågledaren måste le åt.
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
