Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Krigets ansikte - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bårdaryd fick snart bevittna, hur den mänskliga
uppfinningsförmågan utnyttjade alla tänkbara möjligheter
till vila. Så fort konduktören klippt biljetterna och
passerat, klättrade flera passagerare upp och lade sig på
bagagehyllorna, andra bredde ut filtar och kröpo
under bänkarna. En ung man redde en bädd genom att
tvärs över två hyllor placera en kappsäck, på vilken
han kastade sig. I ett hörn gjorde sig fyra resande i
ordning att spela kort: en rock breddes över knäna och
ett par flottiga kortlekar plockades fram. I korridoren
tog en ung arbetare upp en flöjt och började blåsa till
underhållning. Två gulascher, något på tre kvart,
skrö-to om sina affärer: en hade sålt bly till en tysk agent
och förtjänat sjutusen kronor på ett bräde; den andre
hade sålt honung, som han köpt uppe i byarna, och fått
trehundra procent i behållning.
— Gud välsigne kriget, lallade blygubben, som såg
ut som en före detta lanthandlare, en smula bakom
flötet i somliga ting, finurlig i andra, finurligast i korta
affärer på sidan om lagen.
— Gud välsigne stranden, sa dom förr, hördes en
arbetare vasst replikera.
— Hä, när dom ä så dumma, tyckte gulaschen i
honung. Affär ä affär.
Honungsgulaschen liknade en apa. Litet, oroligt,
spasmodiskt ansikte, långa armar, allt för långa till
kroppen.
— Men nog är det bra galet alltid, hördes en
fruntimmersröst. På det här viset går ju allt ur landet.
— Åh, inte, lallade blygubben. Korna kalva och
gräset växer väl som förr, skogen tar inte slut, och järn
ha vi i gruvorna för tre hundra år.
Blygubben tog fram en cognacsflaska och ett par
glas och bjöd’över lag.
— Nej tack, sa Bårdaryd, då turen kom till honom.
— Nykterast, kanske? Nå ja, det finns andra, som
tackar för Guds gåvor.
Från hörnet på andra sidan hördes korten slå mot
rocken och pengarna skramla i ett glas, som apterats
till spelpulla.
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
