Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Krigets ansikte - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
— Allmänna åklagaren mot Högland, Hedén och
Hokerslund.
Ett sorl gick genom salen. Allas ögon riktades mot
åklagaren, en djup tystnad inträdde.
— För in de anklagade!
Domaren talade kort och tvärhugget, med en kärv,
bister klang i orden. Han hade givit ordern åt tvenne
poliskonstaplar, som stodo vid dörren, som förde till
rättens förrum. En dylik order gavs eljest vanligen
blott, när det gällde redan häktade personer. Domaren
höll också sin blick fästad på dörren till det rum, där
häktade höllos i beredskap och som i sin ordning stod
i förbindelse med den underjordiska väg, kallad
»Suckarnas gång», som förband rådhuset med polishuset
och rannsakningsfängelset. Polismännen blevo något
rådvilla, ännu funnos ju inga häktade i detta mål, men
de förstodo, att domaren i misshugg föregripit
rann-sakningen.
Domaren med tvenne bisittare satt på ett podium
kring ett stort bord, där ett jätteexemplar av bibeln,
Svea rikes lag, prejudikatsamlingar och lagböcker av
skilda slag stodo väl och symmetriskt ordnade. Icke
ett dammkorn syntes på någon bok. Linjalen låg på sin
plats, tre blyertspennor, väl vässade, lågo i
storleksordning på pennfatet. Bläckhornet, skurat och fint,
stod framför sekreteraren som ett helgonskrin.
Domaren såg ut att vara omkring sextiofem år. Där
han nu inför den fyllda rättssalen tronade i den tunga
domarestolen av ek med dess höga rygg och snidade
karmar, skulle han på något sätt personifiera rättens
majestät. Men något som helst vördnadsbjudande eller
vist kunde man näppeligen spåra hos honom. Han var
korpulent, massiv, bar grått skuret helskägg och stora
glasögon, som åkt långt ned på nästippen; han hade
en förargad uppsyn; man såg framför sig typen för en
byråkratisk bitvarg. Och dock såg han rent av
mänsklig ut vid sidan av en av bisittarna. Denne var lång
och mager med ett hårt och träaktigt ansikte, små
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
