Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Krigets ansikte - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stubbade mustascher, en torr och kall blick, stora
öron, som stucko ut som små vingar från den
kortklippta, snaggade skallen, en grov och brutal haka,
sådan som man ofta återfinner hos boxare, läpparna råa
och sinnliga, ehuru de med åren fått en viss torka, som
snörpte hop dem och kom hela munnen att likna ett
förtorkat äpple. Hans guldbågade pincenez passade
inte till den alltför grova och flussiga näsan, som för
övrigt föga stämde samman med den eljest
paragraf-torra figuren.
Rådman Berg, så hette domaren i karmstolen, var
känd som en ilsken, kolerisk, gammaldags reaktionär
herre och hans främste bisittare som den hårdaste,
obarmhärtigaste och tillika häftigaste av Stockholms
domare, nästan medeltida i sin samhällsåskådning. Han
stod ständigt under åtal av riksdagens
justitieombudsman lör sina utfall mot parter och vittnen, av sina
solidariska kolleger dock frikänd eller blott dömd till
några få kronors böter, som han pliktmässigt erlade
ena dagen för att den nästa åter tolka lagen efter sin
subjektiva mening och malträtera rättssökande. Han
hade det djupaste förakt för särskilt alla fattiga, som
sökte rättvisa, men över huvud för alla som besvärade
rätten med sina klagomål, dock icke för Allmänna
Åklagaren och i all synnerhet icke om Densamme
med lagens hjälp sökte komma åt arbetarnas
organisationer eller socialistiska uppviglare. Advokater kunde
ingen av dessa domare heller fördraga, de voro blott
till för att söka dra domaren vid näsan. Tidningarna
hatade de. Det var en händelse som såg ut som en
tanke, att det stora politiska målet mot
arbetarfreds-kongressens ledare lottats på denna den mest fruktade
avdelningen inom domstolen.
Den andre bisittaren liksom notarien voro unga
Justitias adepter utan någon mera utpräglad
individualitet. De voro som nästan alla sina kamrater
gradpas-serare, tjänade sina sporrar i verket, sökte på alla sätt
meritera sig för befordran, tävlade i att knäcka
formella svårigheter, strävade att vara domaren till lags
och att hysa de rätta politiska och moraliska åsikterna.
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
