Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Krigets ansikte - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riksdagsman kan häktas, sade lugnt och stillsamt
Wilhelm Hellberg, en av landets mest berömda
brottsmåls-advokater, även han i sista stund anländ som en av
advokaterna på svarandesidan.
— Vi må icke glömma, tog Högland till orda, att
processen är ett led i den klasskamp, som pågår, och
vilken för närvarande tar gestalt i form av
proletariatets resning mot militarismen och kriget. Militären är
borgarklassens ultima ratio. Därigenom att vi försöka
förstöra detta kapitalismens yttersta vapen, träffa vi
kapitalismens bärare på den sårbaraste punkten.
Kapitalismen blir en tiger.
En rörelse förmärktes i bortre ändan av den långa
korridoren. Fikon kom springande och berättade, att
ett par detektiver hämtat Spaken ner till förhör i
polishuset och att justitierådet Almhagen, som å tjänstens
vägnar besökt polismästaren, kvarhållits för förhör
angående sitt deltagande i fredskongressen.
— Nu är di alldeles galna! Det här ser inte bra ut
för dig, sade Hellberg och slog Högland på axeln.
Klas Brand kom för att bekräfta, att Almhagen var
i förhör. Högland tog Brand avsides. En detektiv
höll sig oavlåtligt i Höglands spår. Högland gick fram
till den efterhängsne civilpolisen och sade:
— Varför smyger ni här? Ännu är jag varken
häktad eller dömd.
Mannen dröp av. Högland tog upp en notesbok och
räckte Brand. Han bad sin vän för säkerhets skull ta
den. Den innehöll en del anteckningar från
fredskongressen, bland annat ett första utkast till resolutionen
mot kriget, skarpare i formuleringen än den som
slutligen antogs. Brand stoppade hastigt anteckningsboken
i fickan.
— I fall di skulle vara så fräcka, att di häktar oss,
så hälsa min hustru, att hon är vid gott mod.
Dörrarna till domssalen slogos upp. Poliser,
journalister och åhörare strömmade in. Arbetarna, mörka
som åskor, fyllde dörröppningen.
— Nu, gubbar, hurra vi för våra kamrater, så snart
di hinner utom portarna, bröstade Simson av.
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
